28 januari 2010

NY BLOGG!!!

Det här blir mitt sista inlägg på denna blogg. Från och med nu ska ni istället läsa på och länka till http://enannanpalme.blogspot.com

13 maj 2009

Därför ska du skryssa Marie Wickberg

Det finns många anledningar att rösta i valet till Europaparlamentet den 7 juni. Först och främst för att du har en röst, att du har du en chans att verkligen påverka hela Europa på riktigt. Det handlar bara om att gå till en vallokal nära dig och lägga i en valsedel. Många struntar i valet, och just därför kan just du ha den avgörande rösten. Varje parti lär bara ha ungefär 2-3 kandidater till parlamentet. Däremot kandiderar desto fler. Därför ska du kryssa en kandidat för att göra så den personen kommer in i parlamentet.

Jag tycker att du ska kryssa Marie Wickberg

EU finns det mycket att säga om. Centerpartiets linje är tydlig: EU:s grundtanke är bra, men det finns mycket som kan bli bättre. Centerpartiet har alltid stått för att beslut ska fattas lokalt, av dig och inte av staten. Centerpartiets Ungdomsförbund driver den linjen ännu starkare än själva partiet, och nu är det så fiffigt att Centerpartiets Ungdomsförbund har en alldeles egen kandidat, nämligen... ja, just det, Marie Wickberg.

Kryssa Marie, om du tror att en jämställd värld är möjlig. Kryssa Marie, om du vill att EU ska sluta lägga sig i vilka frukter som ska serveras på din arbetsplats. Kryssa Marie, om du tror på ett Europa som står med öppna armar och värnar om människor. Kryssa Marie, om du vill att hela Europa ska hjälpa till med att stoppa klimathotet.

Marie är Sveriges yngsta toppkandidat (hon är nummer fyra på Centerpartiets lista). Om hon blir kryssad till Bryssel kommer hon kan bidra med nya perspektiv bland de till stor del konservativa gråhåriga "äldre männen" i EU-parlamentet. Hon är inte bara ung, hon är erfaren också, och med hennes otvivelaktiga förmåga att formulera sig betvivlar jag inte att det är just hon som på bästa sätt kommer kunna stå där, i parlamentet, och föra fram de ovan nämnda frågorna för de andra européerna.

Marie Wickberg bloggar på http://wickberg.blogspot.com.

04 maj 2009

I CUF har jag lärt mig känna mig själv

Igår kom jag hem från min tredje förbundsstämma med Centerpartiets Ungdomsförbund. Jag är, enkelt uttryckt: trött, taggad, nöjd, besviken och framförallt: fylld av självförtroende.

Många tror att politiska ungdomförbund gör att du tappar din stjäl. Jag vet inte hur andra medlemmar känner, men i Centerpartiets Ungdomförbund har jag snarare hittat min stjäl, och lärt känna den. Jag har utvecklats enormt sen jag gick med den 8 januari 2007, och jag tror att jag talar för många CUF:are när jag skriver att CUF inte bara har en stor respekt för människor, utan också utvecklar dem.

I år försökte jag hålla mig borta från talarstolen där jag inte behövdes, så att den tyvärr väldigt begränsade tiden inte skulle lösas bort, och så att nya medlemmar inte skulle känna sig överkörda. När det gällde mina motioner var jag förstås uppe. Jag fick igenom den, som handlade om att staten inte ska kvotera. När det gällde den andra, som handlade om att du ska kunna få gå på gymnasiet även om du har IG i syslöjd (CUF tycker annorlunda) blev röstsiffrorna 51-52, alltså avslag. Sånt där peppar mig; man vet att man har stödet, men man vet också att man har ett mål.

Jag skriver inte det här för att göra reklam för någonting. Jag skriver det för att det är precis så jag känner. Och just därifrån borde politikernas ord komma från: hjärtat.

26 mars 2009

Ingen kan säga det bättre

Den skräck som sverigedemokraterna skapat inom borgliga partiblocket måste redas ut. Väljarna har rätt att veta att centern aldrig kommer stå bakom ett sverigedemokratisk regeringsalternativ.

Helen Törnqvist utrycker det här på bästa möjliga sätt i Expressen idag. Hon gör det utmärkt. Väl formulerat, sakligt, och framförallt: modigt. Någon måste göra det här. För demokratin, för tydligheten. Och för att väljarna ska få ett liberalt alternativ till valet 2010.

25 mars 2009

Earth Hour ÄGER

Det där med trender är härligt. Ända tills det tar slut. Men, trender som inte är trender tar inte slut. Jag ska förklara.

Vad gäller miljöfrågan spekuleras det ibland om när trenden att vara klimatsmart kommer ta slut. Jag tror istället man ska spekulera kring om trenden kommer ta slut, eller om det överhuvudtaget är en trend.. För det handlar om logik; det är ju är ingen trend bara av princip. Det finns ett syfte. Ett syfte som blir allt viktigare för varje sekund. Det är dags att agera. Vi kan inte bara se på när människan gasar ner jorden. För det är precis det vi håller på med. Det är vårt fel.

"Earth hour" är en ny del av den klimatsmarta "trenden" (om den nu är en trend). På gott. Men inte på ont. Nej, jag kan faktiskt inte se några nackdelar i att människor tar initiativ för att försöka rädda sin planet. Att politikerna gör för lite för miljön är ett klart och tydligt faktum. Att det beror på att vi lever en demokrati där folket inte pressar politikerna tillräckligt är ett ännu tydligare faktum.

Så, vart vill jag komma med det här till synes meningslösa bladdret? Jo, det jag menar är att vi aldrig får förakta individers initiativtagande. Det är inte heller det Per Ankersjö gör, när han kritiserar Earth hour. Det skriver han till och med själv. Statliga ingrepp är bra i miljösammanhang, men individernas påverkan är trots allt viktigast. Det är människan som släpper ut växthusgaser. Inte korna, som en del verkar tro. Eller Gud. Utan det är människan.

För er som fortfarande inte hänger med så är det liberalism jag är ute efter. Fler initiativ! Fler människor som tar steget! Att släcka ner elen i en timme är en början, men, som Ankersjö skriver, "klimatarbetet ska pågå varje timme 365 dagar om året". Det han har fel i är att Earth Hour skulle vara tramsigt. För det finns inget bättre än att börja, att ta tag i saker. Att engagera. Att visa politkerna. Människor som är sakliga, tydliga och radikala.

Jag ska fira Earth hour. Även om det ligger i vägen för årets vitigaste fotbollsmatch (Portugal - Sverige). För jag älskar liberalism, engagemang och saklighet.

18 mars 2009

Därför CUF

Den som inte är med i ett ungdomsförbund missar mycket. Inte nog med att man diskuterar, debatterar och umgås med mängder med trevliga människor - man har en chans att påverka. Du kan påverka ditt ungdomsförbund, ditt parti, och ja, till och med hela Sverige.

Centerpartiets Ungdomsförbund är Sveriges vassaste ungdomsförbund. Vi tycker, vi påverkar, och vi står alltid för vad vi tycker. Jag tror dessutom vi är Sveriges mest respekterande ungdomsförbund. Om flera medlemmar tycker olika gör det ingenting. Det spelar ingen roll. I CUF struntar vi i om vi tycker olika - vi är alla gröna liberaler, hur olika vi än tycker i sakfrågor.

Vi tror på människan. Vi ser skillnad på staten och folket. Vi vet att ett samhälle byggs av människors drömmar, och inte av en enorm stat som trycker ner folket. Vi är övertygade om att allt kan bli bra igen; vi är beredda att göra mycket för att rädda världen från klimathot och fattigdom. Vi tror att alla är lika värda, men samtidigt är vi unika. Vi står alltid för vad vi tycker, även om det inte gynnar oss. Ingen åsikt är fel, men du har ändå rätt att ändra dig.

Vi har mängder med kurser där du träffar människor från hela Sverige som också vill påverka. Du får ett stort nätverk, och vi har stämmor där just DU kan lägga förslag.

Varför sitta hemma och klaga, när du kan gå ut i världen och påverka? Gå med i Centerpartiets Ungdomsförbund IDAG.

Enklast är att sms:a CUF till 72550 och sen registrera dig på cuf.se. Se denna video eller läs det här om du vill veta ännu mer. Du är varmt välkommen!

11 mars 2009

Handling är bättre än forskning

I centerpartiet pågår en evig diskussion: hur skapar man en liberal miljöpolitik? För något år sen köpte jag det där något fundamentalistiska snacket om att en miljöpolitik måste ta hänsyn till människans frihet. Men efter ett tag insåg jag att allting har ett pris. Allt har ett värde. Jordens värde är alldeles för stort för att vi ska låta folk smutsa ner den.

Jag har alltid varit liberal. Jag stödjer centerns liberala utveckling till 100%. Men att jaga en liberal miljöpolitik är inte liberalt. Det är fundamentalisiskt att låta ideologin styra så mycket. Jag kommer alltid skilja på miljöpolitik och till exempel finanspolitik (som man ju verkligen kan sätta en ideologi på).

När jag läste att regeringen vill höja koldioxidskatterna och dieselpriset tyckte jag att det var bra. Att folk ser vad regeringen Reinfeldt gör för miljön är bra, men att vi gör något åt klimathoten är ännu bättre. Jag stödjer regeringen fullt ut i den här frågan. Och till den som påstår att jag är oliberal när jag inte vill låta företagen smutsa ner gratis säger jag bara: vad hände med det liberala slagordet "lagom"?

Magnus Andersson, som jag för de mesta håller med, är inte fullt lika entusiastisk till de höjda koldioxdiskatterna. "FN:s klimatpanel hävdar att det globala priset på koldioxid bör ligga på ungefär 100 dollar eller knappt tusen kronor per ton för att år klara klimatutmaningen till 2050. Sveriges koldioxidskatt är på 930 kronor per ton, vilket gör att vi ligger rätt, om man ska tro dem", skriver han. Med FN:s klimatpanel utgår från alla länder, och bland de länderna finns en hel del som ligger riktigt illa till på miljöområdet. Varför kan inte visa framtassarna i klimatfrågan istället för att nöja sig med det FN säger?

Istället vill Magnus ha mer forskning, vilket i och för sig är viktigt. Men just nu tror jag mer på handling än forskning. Alla pengar vi lägger ut på till exempel rymdprojekt är ju idiotiska med tanke på att världen svälterm, och dessutom står inför ett klimathot.

Miljöpartiet är ett gäng klimatfilosofer, med drömmar istället för realism. Dessutom ser de bara vad Sverige kan göra. Centerpartiet borde vara det ultimata klimatpartiet, med drömmar som går att uppfylla, men samtidigt med tydliga visioner om ett Sverige som plåstrar om världen. Som både får resten av världens länder att agera, men som också reagerar själva. Det är mitt centerparti, och det bekymrar mig verkligen att dagens centerparti blivit så fundamentalistiskt i sin tro på liberalismen att vi väljer att se på när industrier och privatpersoner smutsar ner vår värld.

07 mars 2009

Är det någon som fortfarande lyssnar på honom?

Jag undrar hur många som fortfarande tror på Lars Ohlys snack. Som tror att det alliansen gjort under mandatperioden bara gynnat rika.

Jag undrar hur många som känner till att det Mona Sahlin plannerar att göra om hon kommer till makten är att höja såväl arbetsgivaravgiften som skatterna.

Visst, regeringen ger bonusar till högavlönade. Men vad är det som är så hemskt med det, egentligen? I Sverige har vi ändå en progressiv skatt som säger att de som jobbar hårdast ska förlora hälften eller mer än hälften av sin lön i skatt.

Så länge alliansen ger jobb till arbetslösa och sänker skatten för lågavlönade ser jag inga problem med att man ger de som jobbar hårdast en bonus. Åtminstonde inte i Sverige.

Lars Ohly skriver att "Regeringens beslut om höjd bonus till chefer i statliga företag och fonder är en del av en konsekvent politik som högeralliansen stått för under hela mandatperioden", vilket ungefär betyder att han är så fundamentalistisk i sin tro på att höger betyder att ösa pengar över de rika, att han blundar för att de som inte jobbar får jobb, och att de som jobbar får sänkt skatt med alliansens politik.

Ohly bekräftar sin fundamentala syn på "högern" när han han lite längre ner skriver att "regeringen bedriver en politik som konsekvent gynnar de som har det bäst och missgynnar de flesta ". Och liknande citat kan man plocka lite här och var från hans artikel. Eller från alla hans uttalanden om alliansen, om man tänker efter.

Till och med Mona Sahlin har ju sagt att det är bra att regeringen ger jobb! Men allt Lars Ohly ser är att alliansen ger bonusar till de som jobbar hårdast.

Jag är inte politiskt aktiv i ett "högerparti" för att jag brinner för att hjälpa de rika. Jag är politiskt aktiv för att jag tycker alliansens politik gynnar alla, till skillnad från Lars Ohlys politik, som från början till slut handlar om att pressa ner lönerna för de som sliter hårdast. Det är solidaritet i en kommunists öron, men ingenting jag går på, i alla fall.

Jag försvarar inte alltid regeringen. Jag ser att de gör en del misstag. Att regeringen har mycket att ta i tu med efter hundra år av i princip aovbrutet sossestyre kanske skapar en bild av regeringen som inkonsekvent. Och kanske är det just det han vill att "högern" ska erkänna, när han provocerar med att regeringen konsekvent gynnar de rika.

05 mars 2009

Om en tennismatch

Allt det där om att man ska bojkotta tennismatchen där Sverige möter Israel är rätt sjukt i sig. Men nu, när en grupp nationalister väljer att delta i demonstrationen, har debatten börjat handla om ifall de ska få vara med och demonstrera eller inte.

En del (från vänsterkanten, självklart) verkar vara säkra på att nationalisterna gör det här för att provocera. Men hur kan de vara så säkra på det? Min gissning är att nationalism förknippas med höger, som förknippas med Israel. De tycker det säger sig självt att nationalister inte kan demoknstrera mot israeler.

Men egentligen är det hela ganska logiskt. Nationalism går till stor del ut på att se människor som kommer från samma land som likadana. Alltså: israeliska tennisspelare är lika dumma som israeliska politiker.

Jag har alltid tyckt att den svenska inställningen att att man ska "heja" på Israel eller Palestina är ganska töntig. Men just nu vet jag inte vad som är märkligast: Att demonstrera mot rätten att spela tennis eller att förbjuda människor att bidra till demonstrationen? Vi lever i en demokrati, och någonstans borde vänstern inse att både skinheads och israeliska tennisspelare är människor.

12 februari 2009

Det där med fildelning

Jag skrev ju en del i mitt förra inlägg, så ni som läst det kanske tycker jag verkar lite galen som skriver ett nytt inlägg om samma sak. Men det hör till saken att jag precis varit på en fantastiskt bra paneldiskussion på FORES om fildelning.

Jag ska fatta mig kort. Det var inte bara diskussionen, upplägget och talarna som var bra: det var bra argument och jag tog med mig en hel del av dem. Ska sova på det här över natten, men några bra saker som kom fram var dels att ungdomar inte tänker på fildelning som något som man är tacksam öfr; det bara finns där (som radio). Dessutom blir jag bara mer och mer övertygad: musikindustrin kommer inte dö ut bara för att musik publiceras i nya former och följer utveckingen. Likt alla andra fantastiska drivmedel som utvecklingen gett oss har, och kommer, internet ge oss.

Det är lustigt, det där med utveckling. Vi har gjort framsteg i alla år, men just nu verkar det som om många tycker att vi ska sätta stopp här. Visst, vi ska inte fortsätta släppa ut lika mycket koldioxid, men det handlar inte bara om det. Skyskrapor är ett annat exempel. Människor börjar bli rädda för utveckling, helt enkelt!

Och lite tror jag att det är det som fildelningsskeptikernas tankemönster bygger på. Rädsla. Blandat med moral, oerfarenhet (med tanke på att det mest är gamla som är mot piratkopiering) och en nypa brist... på vad? Ja, en slags brist på sunt förnufft, helt enkelt.

Kände mig verkligen som den mest okunniga ikväll, by the way. En härlig blandning av riksdagsledamöter, forskare, ekonomer, författare och entreprenörer - jag kanske inte är rätt person att yttra sig om kvällen...

10 februari 2009

Moral och Teknik - fidelningsfrågans två sidor

Frågan om fildelning växer sig allt större. På de ena sidan står moralmänniskorna, som känner medlidande för för musikindustrin, eller helt enkelt räknar teknikens fördelar som ett brott, samt uppehovsrättshavarna som är rädda att förlora sina jobb. På den andra sidan står folket som laddar ner och vill använda sig av ny teknik vare sig musikindustrin gynnas eller inte.

Kort sagt: Moral möter teknik. Jag föraktar inte moralen hos människor, men jag har en förklaring till varför et är som det är och varför jag inte har samma uppfattning i frågan.

Till en början skrämdes vi nog alla av tanken på att ladda ner olaglig media. Men idag har de flesta hunnit inse att en lag endast är definierad av staten själv, och att det enda läskiga med att bryta mot lagar är att bryta mot den inre, mänskliga moralen. Är en lag meningslös kan du bryta mot den utan (överdrivet) dåligt samvete. Och det är därför moralmänniskorna har så svårt att byta sida; de blandar ihop moralen med lagar.

Själv har jag tidigare varit emot den "olagliga" fildelningen, men sen ungefär ett år tillbaka har jag bytt sida. Att musikindustrin lider är tråkigt, men hela tanken med en industri är skapad av människan. Det är inte tekniken; för den ligger i naturen. Människan skapade lagarna, inte musiken. Vi måste använda oss utav metoder som gynnar tekniken; så har vi alltid gjort. I det ultimata samhället överlever uppehovsrättsinnehavarna trots att fildelarna får sina låtar.

The Pirate Bay är ett exempel på företagande som det borde gå till. Två människor får en kanonidé, och skapar något som andra människor har nytta utav. Idag är The Pirate Bay ställt inför rätta. Och min följdfråga är: Varför? Varför har vi människor skapat ett system där det inte lönar sig att komma på en idé som vanligt folk kan ha glädje av? Där det är ett brott att komma på och sprida idéer?

För visst är det väl ändå folket, individerna, som vi ska prioritera, och inte de företag som gynnas av dagens uppehovsrätt? I mitt drömsamhälle styrs företagen av människornas behov; efterfrågan borde få styra istället för... ja, dagens system, hur tanken bakom det nu är.

Musikindustrin har inte försvunnit än. Visst, skivaffärer stänger ner. Men artisterna har ju inte blivit fattigare eller fått det sämre? Och det beror på att de fortfarande är populära. Det finns folk som köper skivor, filmer och spel. Det finns folk som går på konserter. Det finns folk som lyssnar på radio. Det finns en framtid för uppehovsrättsinnehavarna. Och det finns en framtid för fildelarna; även om man så skulle fortsätta förbjuda fildelning skulle folk ändå fortsätta att ladda ner.

Nu är en stor bojkott mot fildelning igång, och självklart deltar jag i denna. Själv är jag stolt illegal nedladdare - och det kommer jag fortsätta vara!

För övrigt anser jag att piratpartiet har ett oförskämt stort stöd bland ungdomar, med tanke på att de bara tycker några få saker. Undrar just vad som skulle hända med välfärden och utrikespolitiken om piratpartiet höll i tyglarna!

07 februari 2009

Centern har visst en själ

Ett hett dilemma just nu är hurivida centern har en själ eller inte; hurivida vi har något att kämpa för och hur trovärdiga vi egentligen är. Först ignorerade jag det; jag trodde det sa sig självt att ett parti som har en tydlig ideologi för miljö och företagsamhet inte kan sakna själ. Den skarpa, gröna partifärgen säger: "vi vet vad vi vill"

Det mest patetiska av allt är att det är att centern vill kompromissa med sina allierade om kärnkraft som utlöst debatten. Vi är fortfarande inte för kärnkraft, och trots att jag definierar mig kärnkraftsskeptiker så känner jag, av hela mitt hjärta, att Maud handlat rätt. Är man i en allians måste man kunna kompromissa. Före valet sa alliansens skeptiker: "Det här kommer aldrig hålla; centern kommer inte kunna kompromissa i kärnkraftsfrågan". Och idag klagar de på oss.

Centern är ett enat parti i många frågor, till exempel vad gäller federalism, frihandel och mångfald. Och ska man kritisera centern för att man kompromissar om kärnkraften kan man hitta minst lika stora svagheter i de andra partierna. Löjligast av allt är att det är just oppositionen som börjat hacka på centerns trovärdighet, snarare än de egna väljarna.

04 februari 2009

Fel fokus (som vanligt)

Att den socialistiska glöden slocknat inom sossarna är ingen nyhet. Glöden har slocknat, och kvar finns bara grå aska. I och för sig befinner de sig, för en gångs skull, i opposition, men inte ens nu tycks de vilja förändra sig. Och jag kan förstå dem; är man Sveriges största riksdagsparti så kanske man ska gå den populistiska vägen, och följa vad medelsvensson, den svenska majoriteten säger.

Grundtanken har strukturerats om. "Ta från de rika, ge till de fattiga" har blivit "Ta från de rika, ge till farbror staten". För staten och folket är inte samma sak. Och staten och de fattiga är definitivt inte samma sak. Sossarna har ju bland annat föreslagit att man ska höja arbetsgivaravgiften ytterligare, så att arbetslösheten ska öka ännu mer. Och skatten blir bara högre och högre.

I debatterna pratar sossarna fortfarande om att alliansen driver en politik för de rika. Men de säger ingenting om att de själva inte bara vill försämra läget för de rika, utan också för de fattiga.

Här och här finns ytterligare exempel på vad jag beskrivit ovan. LO, sossarnas eviga hjälpverktyg som livnär sig på stackars arbetare, skriver nämligen på DN Debatt idag.

"Direktörer tjänar nu över femtio gånger mer än arbetarna", skriver LO. Usch, är kanske den första tanken som kommer upp i huvudet. Stackars arbetare Men så läser man lite till. "Den ekonomiska krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar ytterligare". Jaha? Så problemet är alltså inte arbetarens lön, utan klyftorna!

Efteråt följer mening efter mening fullproppade med ett resonnemang som bevisar en sak: vad LO vill är att direktörerna ska få högre skatt. Inte att arbetarna ska få mindre.

Det här är det värsta med socialdemokraterna; de är inte ute efter att förbättra de fattigas läge, utan att försämra de rikas.

Handen på hjärtat skiter jag lika mycket som Bloggen Bent i hur mycket en direktör tjänar - det är inte där problemet ligger. Nej, istället ska vi sänka skatt åt de som tjänar för lite, och ge jobb åt de som inte tjänar något alls. Det kallar jag rättvisa.

02 februari 2009

Vart är kd på väg?

En viktig men samtidigt överskattad fråga är kärnkraften. Jag har inte följt den senaste tidens förvirrande röra av förslag från diverse partier, men det jag har förstått är att kristdemokraterna verkar vilja driva en miljövänligare är beredda att stänga ner några känrkaftsreaktorer (SvD skriver om det idag). Kärnkraften och dess konsekvenser kan man säga mycket om, men det är inte det jag skriver om nu. För en partipolitisk nörd som jag är det mest intressanta är vad konekvenserna blir av att partierna flyttar på sig. Det kan innebära väldigt mycket mer än somliga tror.

Den nuvarande kd-ledningen verkar vara ovanligt rationell, men samtidigt inte särskilt taktisk. Funderar de ens på vilka väljargrupper de är ute efter, när de pratar om miljö och jämställdhet som om det vore deras viktigaste frågor? Deras ursprungliga väljare är de konservativa svenskarna; en liten men samtidigt existerande grupp. De som tycker kärnfamilj går före kärnkraftsförbud.

Så, varför drar sig kd in mot mitten? Visst, deras väljare är få. Men de är ett konservativt parti, och då ska de jaga konservativa väljare. Det är trångt i mitten just nu. Alla partier slåss om majoriteten, de som tycker att kärnfamiljens era är över och att man nu ska koncentrera sig på att rädda miljön och skapa ett jämställt samhälle. Och i den mittpunkten har de konservativa ingenting att göra.

Det finns två anledningar av kd att inte söka mittenväljare. För det första: Svenskarna saknar förtroende för kd i miljö- och jämställdhetsfrågor. För det andra: De förlorar sina konservativa kärnväljare.

Det kristdemokraterna vi sett de senaste åren är ett kd som minskar. Som tappar förtroendet av sina ursprungliga, mest lojala väljare. De konservativa. Kd flummar runt i mitten utan någon vettig anledning. Kanske hoppas man på att locka nya väljargrupper. Och vi har jusett hur det har gått: det enda de gör är att tappa sina gamla väljare.

Många sifomätningar visar att de helt kommer åka ut ur riksdagen, och efterträdas av sverigedemokraterna, som ju verkligen är trovärdiga i de moralkonservativa frågorna.

Personligen saknar jag någon större respekt för kd. Men utan dem kommer alliansen antagligen att spricka. Så länge inte de resterande allianspartierna börjar ett samarbete med sd, vilket jag verkligen inte hoppas på. För det kan jag säga, helt ärligt, att om centerpartiet skulle ingå i en allians med sd, skulle jag skynda mig att lämna centern, troligtvis tillsammans med tusentals andra.

Kristdemokraterna har ju en mindre budget inför valet 2010 än sverigedemokraterna. Det enda de kan göra, om de vill sitta kvar i riksdagen det vill säga, är att ta upp kampen för sina kärnväljare. Som de alltid gjort.

01 februari 2009

Varför dra gränser? Det är frihet vi pratar om!

Det där med yttrandefrihet är intressant. Det kan låta självklart, men i en del fall finns det en del som tycker man ska bryta principen. Ett exempel är när det handlar om religion, som att rita förbjudna bilder. Ett annat bra exempel är ståuppkomik; somliga verkar tycka att det finns en gräns för vad komiker får säga i tv.

Magnus Betnér är en lysnade politiker. Det är inte det att han är aktiv i ett parti, men han framför sina åsikter på ett genialiskt sett: satir. Humor. En gång, för något år sen, pratade han om just yttrandefriheten. Han skämtade om hur personer ringt honom. Skällt ut honom för att han säger något som enligt politisk korrekthet definieras som "vulgärt".

Precis som Hanna Wagenius skrev på sin blogg i december: "Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram". Precis så är det. För det första kan vi inte sätta en gräns för vad man får säga. För det andra har vi ingen anledning att göra det. För om man bara låter en typ av åsikter återkomma gång på gång, föds inget nytänk. Frihet och nya perspektiv hänger ju ihop.

Jag älskar ståupp-humor. Och det beror no framförallt på att det kommer fram så udda och spontana skämt där. Yttrandefrihet skapar nytänk. Och det behöver vi, särksilt i det alltid lika politiskt korrekta Sverige...

Imorgon drar kanal 5 igång RAW comedy club. Två kontroversiella kända komiker kommer göra sina röster hörda. Förhoppningsvis skiter dem i politisk korrekthet. Som det borde vara.

31 januari 2009

En slogan kräver en bra poäng

Vips, så har det alltid lika sossiga facket gjort det igen. Hjälpt sossarna, fastän deras uppdrag egentligen borde vara att skydda arbetarna. IF Metall-ordföranden Stefan Löwén kom på en liten vits: "S - we can", istället för "yes we can". Enligt politikerbloggen verkar det som om Mona Sahlin fått äran för denna nya slogan. Och gärna för mig - ingen är väl tillräckligt dum för att dra en parallell mellan sossarna och "change".

(Helt bortsett från denna lilla tabbe)

Poängen med Obamas slogan, yes we can, är att man måste våga tro på en ordentlig förändring. Ska sossarna använda sig av denna slogan borde de ha en likadan anledning - en bra slogan kräver en bra poäng. Nu är det så, att sossarna inte är ärt parti att använda sig av förändringsretoriken. Visst, de sitter i opposition. Men samtidigt har de inte visat att det är ett nytt Sverige de vill bygga. Det är samma grå sossar vi sett i regering i nästan hundra år i sträck.

Mona Sahlins socialdemokrater lyser inte change, som de borde. Hon har en flummig retorik, det är svårt att greppa vad hon egentligen vill. Obama däremot hade en rak linje. Dessutom hade han något nytt att komma med.

Nej, så mycket litar jag på svenskarnas klokhet, att vi inte går i fällan och fastnar i en falsk tro på att Sahlins socialdemokrater vill komma med något nytt. Utom möjligtvis färre jobb och högre skatt - men det rekommenderar jag de inte att tala alltför högt om.

Lakes lakonismer, Per Ankersjö och Departementet skrivs det mer om detta.

Nu måste Björklund agera

Idag kan man, på SvD:s ledarsida, läsa att Jan Björklunds bild av hur dålig skolan är stämmer. De menar att det ger honom rätt i sina uttalanden. Men det betyder faktiskt mer än så. Det är en röd varningslampa som blinkar till. "Gör något". Jan Björklund sitter och tittar på när svenska skolsystemet är i krisläge. Han har lätt att öppna munnen, men snart måste folket öka pressen på honom. Snart är det nämligen val, och då rikserar Björklund att förlora makten till sossarna, de som i åratal har stött och skapat en flumskola.

I CUF diskuteras det mest gymnasiepolitik. Elevinflytande, gymnasieintagningen, kvaliteten på lärarna. Viktiga problem. Trots det är det tråkigt att inte ens ungdomsförbunden tar sig tid att peka på svagheterna med dagens svenska grundskola. För fel finns det ju.

Det handlar inte bara om skolmat eller skolmiljö. Utan också om hur varje ämne är uppbyggt, hur kunskapen är fördelad. Till exempel lär vi oss om kostlära (med det menar jag hur nyttig olika sortes mat är, varför man ska få i sig proteiner etc.) i tre ämnen; idrott&hälsa, hem- och konsumentkunskap och biologi. Dessutom lär vi oss nästan ingen grammatik i svenskan, vilket gör att vi måste dra av tid från till exempel spanska, franska och tyska (för de som läser det) för att eleverna ska kunna hänga med i sina extravalsspråk. Matten och kemin tar upp räknemetoder som de flesta inte kommer ha nytta av i framtiden. Vi lär oss knappt någon samhällskunskap, men extramt mycket historia. För att komma in på ett gymnasium och läsa natur måste man ha bra betyg i bild, musik, idrott och slöjd.

Dessutom är betygskriterierna oläsliga, till exempel är det ett MVG-krav att "kunna använda sina kunskap i nya sammanhang och dra paralleller med liknande områden" i varje ämne, utan att man förstår ett dugg av vad man faktiskt ska göra för att få MVG.

Problemen är för många för att räknas upp. Jag är rädd att de glöms bort. Björklund får ingen press för de vuxna, som är mer eller mindre omedvetna om problemen. Han får knappt någon press från ungdomsförbunden, som inte nämneri detalj hur man ska ändra på den svenska grundskolepolitiken.

Låt oss hoppas att Janne B åtminstonde hinner ta sig an de synliga problemen, såsom att betygen sätts för sent, att skolmaten är underprioriterad och att stämningen är allmänt stökig. För snart kanske det är för sent. Snart kanske sossarna är tillbaka igen.

Läs mer på denna och denna blogg.

25 januari 2009

SVT ska syssla med det de är tänka att syssla med

Med anledning av gårdagens utspel om TV-licensen:

TV-licensen är en märklig fråga. Antingen är man för, eller så är man mot. Det finns inget mellanläge. De som är för tycker att det måste finns en kanal som är objektiv, en kanal som värnar om den lilla publiken, som är fri från så kallade "skräpprogram". De som däremot vill avskaffa tv-licensen menar att SVT inte klarar av att hålla en objektiv ton, att de konkurrerar med de andra kanalerna och visar skräpprogram samtidigt som folket, de som betalar tv-licensen, pröjsar för skiten.

Det här är två typer av åsikter. Jag håller inte med någon utav dem. Länge har jag tyckt att licensen ska avskaffas; att SVT ska livnära sig på reklam precis som alla andra kanaler. Konkurrensen ska sedan släppa fram precis det folk vill se. Idag tänker jag på ett annat sätt.

Anledningen att SVT konkurrerar med andra kanaler är att de är för stora. Det är också anledningen till att många är ogillar att betala sin avgift; priset är för högt. SVT badar i pengar, pengar de inte behöver. Pengar som tas från DIN plånbok och sedan används för att finansiera diverse så kallade skräpprogram. Lösningen är alltså att ta ner public service till jorden igen, genom att sänka avgiften. Då har SVT endast råd med de objektiva, politiskt korrekta programmen som de är tänkta att syssla med.

Det förslag som folkpartisterna har på DN Debatt går i princip ut på att staten ska gå in och bestämma SVT:s sändningstider. Det betyder att man inte litar på att SVT själva kan göra en bättre modell. Visst, ibland handlar Public Service dåligt, men det här problemet stöter vi på alltför ofta. Ministrar och riksdagsledmöter som ska ha hand om ALLT. Människor kan alltså inte tänka ut saker själva, utan det är 349 riksdagsledamöter som ska styra 9 miljoner svenskars liv. Det låter ju lagom liberalt. Även Johan Pettersson bloggar om denna idé.

Folket är inte staten, utan enskilda individer samlade tillsammans.

24 januari 2009

Guantánamo stängs

Snabbare än blixten. Redan nu har Obama tagit tag i ett av sina viktigaste löften. Det känns väldigt trovärdigt! Däremot betvivlar jag att han kan lösa problem som Gaza-konflikten och att USA:s agerande i Irak och Afghanistan lika snabbt.

Inlägg 600: Om Gaza och agerande på dagisnivå

Först och främst: Det här är inlägg nummer 600! Känns otroligt bra att ha skrivit så här mycket på knappt två år.

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg åt mellanösternkonflikten, och oroligheterna i Gaza. Det kan verka fegt att inte ställa sig på någon sida, som jag, men jag står i alla fall på en sida: fredens sida. Det är värre med alla presidenter och ministrar ute i världen som inte gör något. Där kan man verkligen tala om feghet.

Att vi i Sverige har fått vanan att ständigt stå på en sida i krig är pinsamt. Vem kan stå upp och säga att man håller på en sida, när man vet att båda två är lika "dumma". Visst, ordvalet "dumma" kanske kan låta barnsligt, men egentligen är det hela ganska barnsligt: vi skulle kunna tänka oss att Mellanösterns alla politiker är dagisbarn som hamnat osams. Det är klart att vi inte kan heja på någon av de som slåss, så länge vi inte betraktar krig som ett nöje, likt ungar ser slagsmål. Och det hoppas jag verkligen inte vi gör, för det skulle göra det hela ännu mer pinsamt.

Nu vet jag att vi är många som hoppas på fred, men med tanke på alla jag hör säga, öppet, vilka som de tycker handlar rätt eller fel i konflikten, så kan jag inte låta bli att säga: wake up! Båda är dumma, och det mest rimliga vore att bua ut alla som slåss.