Årets...

Jag har nu publicerat 11 inlägg om olika frågor och vad som hänt inom dem under 2007. Blogger vägrade att jag skulle få publicera inlägg som innehåller fler än 193 tecken, därför blev det 11 stycken... trevlig läsning och gott nytt år!

Årets finanspolitik

Eftersom näst intill alla svenskar verka tycka att sänkt skatt är någonting dåligt så måste jag ge Anders Borg stor credit för att alla arbetande svenskar idag har mer pengar i sina plånböcker. Men den höjda momsen reagerar jag starkt emot. Det strider helt emot alliansens politik. Oppositionens skuggbudget blev en så stor skandal att jag knappt behöver nämna någonting om den, men jag kan inte låta bli att fundera lite om hur kritiserade sosseregeringen hade blivit ifall inte svenskarna krävt ett maktskifte och fått en orättvist utskrattad alliansregering.

Årets arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknad: Efter att alliansen sänkt arbetsgivaravgiften och satt rekordmånga människor i arbete har jag bara en fråga: när blir vi av med LAS? På sossekanten har Mona stängt av sin tjatapparat och erkänner inför TV-kamera att det faktiskt är bra att få utfolk i arbetslivet.

Årets ideologipolitik (om det nu finns något sådant ord)

Ideologi: När blått går till ljusblått är det en del man måste se till - bland annat är det att moderaterna måste stanna kvar på den liberala sidan, och fortfarande motarbeta sossesidan. Det har de lyckats bra med. Moderaterna klarar utmärkt att vara både arbetarparti och sossekritiskt, och dessutom så känns de liberalare än innan. Det avspeglar sig på hela regeringen, och det enda alliansparti som faktiskt är riktigt konservativt, kristdemokraterna, trycks ner totalt. På den röda sidan är den offensiva och enkla ideologin och retoriken den samma; de blå är kapitalistsvin och vi är de goda.

Årets jämställdhetspolitik

Jämställdhet: Regeringen har varit ganska dåliga på jämtälldhetsfrågor. Även om fler kvinnor har blivit företagare, så klassas rika som "mer värda" än fattiga. Det är en riktigt mörkblå och trist politik. För övrigt är Sabuni en stor besvikelse. Jag hade stora förhoppningar när jag såg en svart kvinna i regeringen. Hon måste vara en insatt och engagerad kvinna i frågan, trodde jag. Men jag skulle snart inse att hon bara satt, utan speciell övertyglse eller vilja att ens bedriva sin politik.

Årets skolpolitik

Det går långsamt fram i skolpolitiken, både för regeringen och oppositionens storpampar. Flumskolan som vänstern skapat har alliansen ännu inte fått bukt med, och betygen från årskurs 6 är än så länge bara frivilliga, och inte obligatoriska. Jan Björklund tycks ha en stor käft men en liten kapacitet - han kan prata om en bättre skola, men det tar lång tid att få fram den.

Årets bistånd/utrikespolitik

Bistånd är en av de frågor där regeringen verkligen lyckats. Sverige ger inte längre bistånd till diktaturer. Det kan låta självklart, men aktuellts favoritregering (äen kallad sosseregeringen) valde att stötta de kommunistiska diktaturerna, vilket säger en del om vad de röda tycker om kommunism. Tydligen så är allt bra, så länge det är kommunistiskt. Om utrikespolitik finns det ytterst lite att skriva. Bildt känns ganska långrandig, och även om han är kunnig säger han bara självklara saker. Det är en alldeles för defensiv taktik. Han måste bli mer offensiv.

Årets försvarspolitik

Försvarspolitik: Mikael Odenberg var ingen större förlust, och efter allt jag har skrivit om honom så tänker jag låta bli att skriva mer nu. Klusterbomber har varit ett omtalat ämne där jag säger nej. Visst, det är ett bra sätt att spränga flygplatser, men särskilt säkert verkar det ju inte.

Årets justitiepolitik

Justitieminister Beatrice Ask har varit en stor besvikelse, för att inte säga patetisk. Hon står framför kameran och säger att vi behöver tuffare tag i fängelserna, på ett sätt som om hon skulle tycka brottslingar var skräp man kastar i papperskorgen. Jag tror istället på en värld där brottslingar faktiskt får hjälp med sina problem, istället för att stänga in de i ett rum och sen släppa de igen. Det sistnämnda är ineffektivt, oansvarigt och pengaslösande.

Årets migrationspolitik

Migration: I år har migration varit en viktig fråga. Den har väckt mitt intresse, och jag har fått en ny idol: Tobias Billström. Han sköter jobbet snusfint, och ser till att vi kan ta in väldigt många fler invandrare än på sossarnas tid vid makten och ändå hålla ekonomin uppe. I sosseskuggbudgeten kom det fram hur otäckt mycket (s) och (sd) liknar varandra, och sen var det rasistsossen i Göteborg. Även om det mest är moderater som är kända för att sammarbeta med sverigedemokraterna så har ändå moderaterna en mer invandrarvänlig politik än vad socialdemokraterna har.

Årets miljöpolitik

För alliansen har miljöpolitiken i år varit en stor framgång. Folk börjar inse att bara föratt man är en "girig höger" behöver man inte strunta i klimatfrågan. Miljöpartiet får anklaga moderaterna för vad de vill; att de skulle "spela" intresserade av miljöpolitik - moderaterna har i alla år haft ett miljövänligt partiprogram, men de har varit dåliga på att tala om det.

Sahlin vs Björklund

(Med anledning av dagens DN Debatt och den här artikeln)

Det verkar inte som om Mona Sahlin vill vinna valet 2014, utan satsar på kommande val 2010. Som oppositionsledare har hon väldigt lätt att kritisera regeringen, men när hon är minister har hon svårt att hålla sina egna löften. Den här gången är det Björklund som blir offret.

Det märks att Mona inte gillar betyg från tidigare årskurser än 8:an. När hon debatterar mot Reinfeldt är hon noga med att inte tala sanning, utan att överdriva,och säga att alliansen vill införa betyg från första klass. Nu när Björklund vill se skriftliga omdömmen redan från ettan är hon självklart där, och talar om att skjuta fram det till senare årskurser. Ett drömläge för den betygskritiska oppositionsledaren.

Det blir en ännu hetare strid när den konservtiva folkpartiledaren svarar nej på invändningen:

- Sverige måste lämna flumskolan genom mer fokus på kunskapsresultat. Ju fler som står bakom sådana reformer desto bättre. Skriftliga omdömen med tydliga besked till föräldrarna är därför ett viktigt beslut, som kommer att fattas under våren 2008.

Däremot vill han överlägga med båda blocken, och därför ska regeringen bjuda in oppositionspartierna för en överläggning. Ett bra val. Det är bra när alla är överrens, tycker jag, även om alla partier måste kämpa för sina åsikter.

Jag har dragit mig tillbaka lite i betygsfrågan, men jag kan fortfarande inte låta bli att undra vad felet är med betyg från början. Betyg är inte till för att stjälpa, det är till för att hjälpa. Att elever inte ser var de ligger i respektive ämne från början kan bli ett problem, och det är just det som stressar upp elever i slutändan. När man trappar upp med betyg från åttonde klass börjar betyg bli en stress. Man vet inte var man ligger, man vet inte hur betyg är, man har ingen aning. Betyg är till för att eleverna ska sträva framåt på alla sätt, och i Finland fungerar det utmärkt. Eleverna vet var de ligger, de vet vad de ska göra för att bli bättre och de blir bättre - dessutom lönar det sig för de. Det måste löna sig att vara duktig!

Men hade det varit omröstning om betyg nu hade jag röstat för betyg från sexan och skriftliga omdömmen från fyran - då hinner eleverna se var de ligger, och veta vad de ska komma upp i för att nå ännu högre mål, i god tid till åttan. Betyg från ettan gör knappast någon nytta idag, då i stort sett alla elver redan anstränger sig då. Det är i mellanstadiet som saker börjar hända, och då är det viktigt att skapa en säker framtid för varje elev, istället för att låta de bråka fritt och göra sitt arbete fritt; för det kan förstöra deras liv.

En sak till bara: jag är emot ordningsbetyg, eftersom det är en betygsättning på hur eleverna är som personer.

En röd allians skulle aldrig fungera

En sak kan man konstatera: en röd allians skulle aldrig fungera. För det första finns det ingen sosse som skulle vilja låta konkurerande partier överta deras regering. För det andra så skulle de aldrig komma överrens. Oppositionen är väldigt bred. Inget parti är det andra likt. Ett av de består utav ganska splittrade, kommunistiska revolutionärer. Ett annat innehåller en grupp socialkonservativa personer som inte tänker nytt eller socialistiskt och ändå kallar sig socialistiskt. I det tredje finns det orealistiska filosofer som kallar sig miljötänkare men som ändå inte hr säskilt miljövänlig politik. Att bilda allians av de partierna skulle fungera ungefär som att bilda en allians av en elefant, en hund och en loppa:de är totalt olika!

För väljarna är det också ganska förvirrande - Mona vill ine vara på bild med sina oppostitionskolegor, Eriksson jublar för en socialdemokratisk regering och Ohly tvekar ifall han ska gå ut med att vara kommunist eller socialist samtidigt som han desperat tittar på sitt fallande förtroende. Mp och v konkurrerar ständigt, men båda två verkar intresserade av att sammarbeta med jättepartiet socialdemokraterna. Samtidigt ändrar partierna sig ständigt om vilka som är deras fiender, även om de alla är överrens om en sak: alla blå politiker är onda människor.

Smått och gott om det amerikanska presidentvalet

Eftersom DN Debatt har tagit ledigt så tänker jag blogga om något som kommer vara en aktuell nyhet i en lång tid framöver: det amerikanska presidentvalet.


Jag har jättesvårt att bestämma var jag står. I början höll jag på Hillary. Hon känns som den mest självklara. Erfaren och fredlig. Och så den första kvinliga presidenten i USA:s historia, självklart! Men nu tror jag mer på Barack Obama, eller Rudolph Giuliani. För en liberal är Guiliani ett naturligt val, han har nämligen de 2 h:na som alla blå liberaler eftersträvar: homorespekt och högerinriktning. Men det finns en hake: han vill att USA ska stanna i Irak. Det är i och för sig en god tanke, att hjälpa landet, men just nu fungerar inte det där särskilt bra. Obama är den enda som säger ja till USA-ut-ur-Irak klart och tydligt. Han känns också som den mest trovädiga politikern, och är mycket mer trovärdig än både Hillary och Rudy. Därför ser min top-tre-lista ut så här:

1. Barack Obama

2. Rudolph Giuliani

3. Hillary Clinton

Alf Svensson och Grå Ungdom

Tyvärr har jag ingenting att blogga om, nu när tidningarna har tagit ledigt, men jag kan snabbkommentera två halvgamla nyheter i alla fall:

Alf Svensson kritiserar regeringen. Inte speciellt konstigt. Den är ju mycket mer nytänkande och liberal än han skulle vilja se den. Kristdemokraterna har knappt fått en syl i vädret. Klart att han är besviken!

Grön ungdoms språkrör ska bytas ut. Jag tycker undomsförbundet snarare borde byta program. Att inte ens ha ett eget program, utan att använda moderpartiets, är så långt ifrån nytänkande man kan komma. Kanske det borde heta Grå Ungdom istället?

God jul!

Carlgren har rätt - men inte fullt ut

Idag har det varit heta debatter om gasledningen i Östersjön - och Sahlin har bytt sida. När hon var minister sa hon ja till gasledningen, och nu, som regeringens allra största kritiker, går hon emot gasledningen. Int konstigt att miljöminister Andreas Carlgren (c) (såklart!) går till attack emot henne. Men kanske vore det klokast att låta personer som valts ut av folket bestämma om gasledningen och inte personer som valts ut av Reinfeldt. Att Carlgren vill att regeringen ska bestämma om gasledningen istället för riksdagen kan jag alltså inte på några villkor försvara - däremot känner jag mer sympati för en ärlig minister som verkligen är intresserad utav miljöpolitik än en tillgjord kvinna som köper toblerone för andras pengar och ändrar sig för att vinna respekt.

Läs mer här. Godnatt!

Äntligen

Nu känns det som om folk har börjat förstå att det är synd om Reinfeldt. Linda Skugge skriver om hur alliansen får orättvis kritik, och DN skriver om att Reinfeldt dels får kritik för att han inte syns (av ledarsidorna) och dels syns lika mycket som Persson och ändå får mer kritik än Persson. Alliansen, regeringen och Reinfeldt tycker jag har skött sig mycket bra. Möjligtvis var Reinfeldt lite slapphänt när Schentröm avgick, men alliansregeringen har faktiskt hållt 80% av sina förslag (som jag redan skrivit om), och då har det bara gått ett år! Media målar upp en falsk bild av regeringen, och även fast några ministrar har svart städhjälp eller är dålig på att betala för något de inte ens använder, så sköter de det de har lovat. Jag tycker t.o.m att regeringen har lite väl bråttom när de ska sänka skatter, men de är kanske desperata att måla över medias ständiga påhopp.

12.30 går tåget till Hälsingland, där jag ska fira jul. Där uppe finns en bärbar dator med, men den kan vara lite seg nu när den inte har router kopplad till sig, så jag får se hur mycket julbloggande det blir. Förhoppningsvis mycket!

Nu går det bra igen

De unika besökssiffrorna stiger, även om de vägrar överstiga 200, och det finns 57.000 säkresultat när man googlar på mig. Nu känns det roligare att blogga igen!

Och vad kan vara bättre än chill, chips och chaplin? Det är i alla fall vad som händer för mig denna första kväll på jullovet.

Orättvisa betyg leder till gladare stämning...not

Jag är ju positiv till betyg, men betygssystemet måste ses över. Nu på höstterminen i åttan så sänker lärarna elevens betyg - för att kunna höja till nästa termin. Det ska tydligen göra eleven "mer motiverad att anstränga sig". Men hur motiverad blir man om man får G fast man är värd ett VG? Nej, det är varken en fin tanke eller en bra effekt ifall man sänker en elevs betyg bara för att kunna höja det senare. Betyg är till för att eleven ska veta var hon/han ligger i respektive ämne, och då är ett orättvist betyg helt meningslöst. Det är också till för att få eleven klara och tydliga mål för hur hon/han ska kunna utvecklas i ett skolämne, och även om dagens modell gör att eleven utvecklas så är det en konstlad utveckling, och ett betyg ska absolut inte vara konstlat.

Jag kanske skulle motionera om det här också? Det blir tre skolpolitiska motioner!

Eftersom jag reser till Hälsingland imorgon så fick jag mina betyg idag. De är alldeles för låga!!

Utkast till två skolmotioner

Nu har jag skrivit ett utkast till två motioner inför CUF:s förbundsstämma 2008. Den här gången handlar de båda om skolpolitik. Den ena handlar om att göra samhällskunskap till ett basämne, och den andra handlar om att vi ska ändra att CUF vill att det ska finnas elevmajoritet i skolstyrelser på gymnasiet, vilket jag ser kritiskt på. Här är mina två utkast:

Motion angående ämnet samhällskunskap

Skolämnet samhällskunskap är idag ett litet och förminskat ämne. Eftersom samhällsorienteringsämne, även kallat SO, innefattar fyra ämnen, så får samhällskunskap ytterst lite plats i skolan. I dagens grundskola lär sig inte elever särskilt mycket om hur samhället fungerar. I ett demokratiskt samhälle, där folket väljer sin riksdag, ska alla ha grundläggande kunskap om hur det politiska systemet fungerar och vad det är som händer i samhället, och alla ska kunna hänga med i en politisk debatt på TV. Det är viktigt att man redan i grundskolan lägger stor vikt vid ämnet, och därför bör samhällskunskap bli ett basämne, såsom mattematik, svenska och engelska. Det kommer leda till att vi får ett mer demokratiskt samhälle och att svenskarna blir mer engagerade.

Därför yrkar jag på

att CUF skriver in följande texttillägg i sitt sakpolitiska program, stycke 5.2, rad 2, efter meningen som slutar med ”och vår historia.”:
”Därför vill CUF att ämnet samhällskunskap bli ett basämne.”

Motion angående skolstyrelser

Elevinflytande är viktigt. Ingen elev ska bli illa behandlad av en lärare, och eleverna ska själva få yttra sig när det gäller deras egen skola. Frågan är bara ifall elevmajoritet i skolstyrelser är rätt väg att skapa en bättre skola. Även om CUF tror på människan och elevinflytande är det, i mina ögon, oansvarigt att låta elever ansvara för en hel skola och dess ekonomi. CUF måste våga tro på att lärare inte är onda människor, utan faktiskt värnar om sina elever. De har ju själva varit i den åldern! Att skolan kan ha representerande elever i skolstyrelserna är bra, men en majoritet av minderåriga ungdomar skapar inte alltid en skola där alla trivs. Nyckeln till en god skola är att alla ska låta sig hörda, men däremot måste de vuxna få ha sista ordet.

Därför yrkar jag på

att CUF i sitt sakpolitiska program på stycke 5.9 på den näst sista raden byter ut ordet ”majoritet” emot ”representanter”

Tacksam för synpunkter, då det här som sagt bara är två utkast.

Kungen ÄR odemokratisk

Nästa år ger regeringen kungen över 100 miljoner kronor. Kungen blir glad. Folket blir glada. No problem. Men jag kan inte låta bli att undra. Kungen är född till sin titel och han är ine framröstad på ett demokratiskt sätt. Ändå jublar det svenska folket.

Politiker brukar ha svårt att argummentera för monarki. Det är väl egentligen bara folkpartiet och vänsterpartiet som vågar trotsa de taktiska politikerna, och gå emot alla 70-80% av den svenska befolkningen som tycker att kungen ska vara kvar.

Jag har varit republikan länge, men i våras vängde det, och jag blev rojalist. Nu i höst har jag gåt tillbaka till den gamla banan igen. Det är tufft att vara republikan, både som svensk och som CUF:are. Men jag tycker man ska stå för sina åsikter och värderingar.

Jag har alltid varit intresserad av kungar, men jag tycker inte att Sveroge behöver en kung som maskot. En kung som tvingas leva på kommunistiska värderingar (som inte har rösträtt, religionsfrihet eller åsiktsfrihet) och som är född till sin titel. Jag tror att många personer tycker det är en fin tradition med kungar. Men det ågar ingen politiker säga. Åtminstone ingen liberal centerpartist. Vill man ha kung så vill man, och då har det inget med demokrati att göra.

Monarki.nu använder argummentet att det är demokratiskt med en kung eftersom så pass många svenskar är för monarki. Dt är för visso en stor andelsvenskar som är för monarki, men ifall vi avskaffar kungen så kan vi rösta fram en person som har en liknande titel. Jag tror inte specillt många skulle personkryssa kungen ifall han ställde upp i ett riksdagsval (ifall han skulle få det). En person som är född till sin titel kan bli älskad av folket, men det har inte så mycket med kungen i sig att göra.

Visst, monarki.nu har rätt i att en kung är billigare än en president, men hellre satsar jag på en president än en kung, även om det skiljer sig lite i pris. Monarki är en gammal norm som måste försvinna!

Smarta slutsatser är silver. Barnslig retorik är guld.

Ikväll hade Stockholms CUF en cafékväll om alliansens framtid. Gäster var Magnus Andersson (ordförande för CUF) och Anders Flankning (centerpartiets partisekreterare). Det var en intressant kväll, som tog upp just det här som jag irriterar mig på: att alliansen hela tiden får kritik för att vi inte uppfyller alla vallöften, även fast vi redan har hunnit börja med 80% av dem. Socialdemokrater och vänsterpartister kommer med naiv retorik, och vinner nästan alla val på det, även fast alliansen har bättre slutsatser. "Ni är onda", säger vänstern. "Er politik gynnar bara de rika".

Allt bra blundar både media och oppsotion för, men det lilla som alliansregeringen inte hunnit med ska uppmärksammas något helt enormt. Det är det som gör att så måmga får en dålig bild av regeringen. Alliansen går ut med att vilja sänka skatten och sätta folk i arbete, och när det väl är utfört så tycker ingen om det, och tycker att alliansen "sviker sina löften". Bara för att det lilla som är dåligt uppmärksammas.

När en borglig politiker säger att alla tjänar pengar på hans förslag, så säger oppositionsdebattören att det är kapitalistiskt och att det är känslorna som räknas, inte pengar. Sen presenterar han sitt förslag, som går ut på att ta pengar från alla rika, och säger att detär rättvist. Han vet att det är det de tvekande svenska väljarna kommer lyssna på. De lyssnar inte på den blå politikern, som säger att "hans ideologi således kommer att komma fram till en icke så dålig ekonomi för landets befolkning", utan han lyssnar på den röda politikern som säger "känslor är viktigare än plånböcker", "du är ond" eller "det är orättvist". Jag säger inte att alla röda politiker är så, men jag tror att det kan vara en av anledningarna till varför Sveroge består av så många sossar.

Om bara de blå hade sagt "er politik ger folk mindre pengar", "vi vill ge mer frihet" eller "ni är onda" hade vi kanske konkurrerad ut sossarna och kommunisterna för länge sen...

De mystiska moderaterna

Centerpartiet har fått kritik för att vara ett parti som svänger mycket i olika frågor, men är det ett parti som man verkligen inte vet var det står så är det moderaterna. De skäms så mycket över att vara konservativa att de kallar sig "moderata samlingspartiet". I mina öron låter det mer som en grupp människor som inte tycker något. Fast vad det egetligen handlar om är ett parti som platsar i alla ideologier; de försvarar arbetarna och de fattiga, de stödjer rika människor, de är liberala och de är konservativa - ganska odefinierbara helt enkelt. Å ena sidan gillar de frihet, å andra sidan vill de att allt ska vara som förrut. Å ena sidan vill de se färre cykelvägar, å andra sidan vill de höja miljöskatter. Å ena sidan vill de att rika ska gå före i vårdköerna, å andra sidan ska tjockleken på din plånbok inte spela någon roll.

MUF räknar sig inte som liberala, och vägrar gå med i LYMEC, men samtidigt vill de avskaffa sexköpslagen (fast det kanske har något med deras vulgära sida att göra?).

Bra, konstigt eller komiskt?

Det är verkligen konstigt hur olika folk reagerar på att jag är politiskt aktiv. Vissa tycker det är bra att jag vill påverka, vissa ser det som en självklarhet, vissa skämtar bort det, vissa tror det knappt, vissa blir imponerade och vissa tycker att jag är för ung. En faster sa en gång att jag borde bli sosse, eftersom Olof Palme var det. Konstigt på två sätt. Dels ska jag kunna välja mina egna åikter istället för att gå efter traditioner, dels vet jag att hon är väldigt konservativ. Ja, alla reagerar de olika. Men vad de än säger så är det ett intresse, en hobby, en fritidsaktivitet och någonting jag vill ägna mig åt hela mitt liv. Och det är ju kul också!

Blankröster är meningslösa

Fick reda på att en person jag känner röstade blankt i valet 2006. Han är "politikskt ofärgad", och tror inte på politikernas löften. Därför röstade han blankt, så att han kunde påverka.

Det är sånt här som gör mig arg. Varför röstar man blankt om man vill påverka?! En blankröst leder varken till sänkt eller höjd skatt, utan snarare till att färre röstar på partier, vilket gör att riksdagen blir mindre demokratisk. Röstar man blankt tycker man alltså ingenting.

Om 99% röstar blankt och 1% röstar på sverigedemokraterna, ja, då vinner ju dem, och får ha 349 riksdagsledamöter i riksdagen, helt odemokratiskt, bara för att för många röstar blankt. Alltså, det jag vill komma till, är att en blankröst inte leder någonstans! Kanske lite debatt, möjligtvis. Det är ju rösterna på partier som räknas.

Blankröstarna gillar varken politiker eller politik. De tror inte på att en politiker kan påverka, och därför ska ingen ha makten, vilket leder till att... ja, var leder det egentligen?

Jag tycker om när folk bryr sig, och vill påverka. Men jag tycker inte om när folk bara sitter, och tror att politiker inte kan påverka. Det är att inte tro på det politiska systemet, vilket är att inte tro på demokrati, vilket är att inte tro på folket, vilket är att inte ens tro på sig själv!

...

Igår skrev jag ingenting, idag hittar jag inte heller något att skriva om. Det händer otroligt lite just nu. Samtidigt sjunker antalet unika bloggbesökare per vecka något otroligt; från 202 till 123. Då känner man sig inte lika motiverad att skriva som vanligt...

Jaja. Ikväll kanske det har kommit någon statssekreterare som gjort bort sig, eller någon minister som avgår bara för att hon vill påverka (idiotiskt, inte sant?!), så man har någonting att skriva om. Vi får väl se...

Mikael Odenberg II: Revenge of the försvarsminister

Nu går Mikael Odenberg till attack igen, den här gången emot hans efterträdare, som han hämnas på via en allianskritisk DN Debatt. Han tycker att alliansen har svikit sitt valmanifest när de vill skära ner på försvaret. Visst kan det vara omoraliskt att svika sitt valmanifest, men jag var knappast en av de som lipade när Odenberg avgick i höstas.

Odenberg kallar Tolgfors okunnig. Kanske har det någonting att göra med att han inte har gjort värnplikten? Det känns ändå ganska oväsentligt, då regeringen ändå vill skära ner på försvaret. Man ska stå för det man tycker!

Men det verkar inte som om Mikael Odenberg vill gå över till socialdemolraterna heller, då han även kritiserar dem. Just nu låter han bara som en sur anarkist, eller en äldre vänsterpartist, eller en riktigt konservativ moderat som blivit över sen andra världskriget.

Jag undrar ifall någon verkligen kommer ta till sig det som Odenberg skriver. Alla partier verkar vilja skära ner på försvaret just nu, vilket betyder att det knappast kommer bli något parti som tar till sig det här, åtminstone om de tänker PR. Det är smartast att vara överrens just nu, åtminstone om man ligger nära riksdagsspärren och värnar om att inte halka under den.

Kanske vill Odenberg få folk att lyssna och bli sura på politiker. Kanske vill han att alla ska rösta blankt. Kanske vill han skapa ett gott rykte kring sig själv och försvara sin avgång. Kanske vill han hämnas den allians som en gång svek honom. Vad vet jag. Hur som helst verkar dagens DN Debatt ganska onödig.

Ibland känner man sig gammal...

Särskilt när jag jämför min önskelista med "COOP:s tips på julklappar", och märker att min önskelista påminner mer om "tips till pappa" än "tips till tonårskillen". Usch. Inte särskilt kul...

Nu förstår jag... eller kanske inte...

Det är tydligen så att alla som har en månadslön på minst 13.600 kronor räknas som rika, åtminstone globalt sett, enligt en tre dagar gammal artikel. Nu förstår jag oppositionens ständiga påhopp på alliansens sänka-skatt-politik. Det gynnar ju faktiskt "de rika"! Men frågan är om inte folk som tjänar 13.600 kronor faktiskt räknas till arbetarklass, några som oppositionen påstår sig värna något så otroligt mycket om...

Inneffektivt att alla anstränger sig?

I Dagens DN Debatt kan man läsa följande:

"Att ensidigt satsa på nationella utsläppsminskningar är både dyrt och ineffektivt. Svensk klimatpolitiks inriktning på nationella utsläppsminskningar ger ingen märkbar global effekt."

Vad skribenten (Björn Carlén) menar är att det är dåligt att regeringen vill pressa de länder som inte är så bra på att minska sina utsläpp av växthusgaser, och att det inte kommer leda till ett bättre resultat på klimathållet. Av det kan man sammanfatta följande: Björn Carlén tycker att det är ineffektivt att alla bidrar till minskade utsläpp. Det är ett konstigt resonemang, i och med att vi aldrig kan vända växthuseffekten så länge inte alla anstränger sig. Det är därför det heter global warming. Alla blir drabbade, och alla bidrar till den.

Ännu mer om miljödieselskatten

Magnus Andersson skriver i en artikel i expressen om hur vi borgliga sviker miljön när vi höjer skatten på miljödiesel. Han har även bloggat om det.

Jag tycker det är värt att blogga om det igen. Först höjer regeringen skatten på bensin, och det känns ju en rätt bra sak (fast jag stödjer den inte helt). Men när ministrarna väljer att beskatta den miljövänliga dieseln så blir det där nollställt. Helt idiotiskt. Det här gör inte världen miljövänligare, snarare tvärt om. Dessutom blir folk fattigare, Man ska uppmunstra folk till att vara miljövänliga. Det är en självklarhet.

Läs Magnus debattartikel i expressen, han skriver ännu bättre om den höjda dieseln.

Migration i hetluften

Just nu skrivs det både artiklar och debattartiklar om migration, så jag ska passa på att ge min bild utav migrationspolitiken:

Så länge det finns en högkonjunktur, och vi har en stabil ekonomi, så tycker jag att det är viktigt att ta in många flyktingar. Just nu tar Sverige in rekordmånga, och det känns toppen. Migration är en viktig fråga, och alla måste få fly undan faran när det är oroligheter i deras hemland. Sverige måste vara ett öppet land, som ser alla människor som tillgångar, och inte problem. Ofta får invandringen kritik för att invandrare "stjäl" jobb. Men från vem stjäl de jobb? Ifall de är bra lämpade för jobbet ska väl de få stå längre fram i kön. Det är ju självklart. Alla är vi invånare på jorden, och jag tycker alla ska ha rätt att få jobba och bo i Sverige. Annars skulle man ju kunna dela in allt i kommuner också, t ex att du inte ska få jobba i en annan kommun, för då är det att "stjäla" jobb från de som bor där. Det är ett helt fel resonemang. Alla ska kunna få jobba där de själva vill. Det är frihet, och har ingenting med krimminalitet att göra. En friare migration är ett friare samhälle. Så är det bara.

Vakna, pessimister!

Pessmimister finns det gott om. Även i Sverige. Även i en härlig tid som denna. Folk tar som vana att klaga på allt som är nytt och främmande, och har fördommar om allt möjligt. Men det mesta håller faktiskt på att bli bättre. Sällan talar man om att Sverige släpper ut mindre växthusgaser nu. Sällan talar man om att det blir fler rika människor ute i världen. Det känns också som om vi går emot ett mer engagerat samhälle, där människan får mer att säga till om och där jämställdheten och demokratin ökar.

Jag tänkte åternyta till det där med att Sverige minskar sina utsläpp av växthusgaser, eftersom det var något helt nytt för mig. Det beror nog på att folk är engagerade och gör mycket småsaker för miljön. Många bäckar små, det är nog mitt favoritordspråk. Alla tar sitt klimatansvar. Alla är miljövänligare. Där ser man också hur viktigt det är att följa liberalismens spår och ge mer makt och ansvar till individen. Individen är engagerad, individen bryr sig, och därför leder frihet till bra resultat. Anders Carlgren, miljöminister och centerpartist, talar på Bali imorgon. De nya siffrorna kommer bli stommen i hans tal. Läs mer här.

Skrota LAS!

Nu har jag fått mer insikt i vad LAS är, och nu är jag också för en avskaffning av den korkade lagen. Rätta mig om jag har fel, för jag är nybörjare på det här med LAS:

LAS, Lagen om AnställningsSkydd, går ut på att den som varit anställd längst ska ha mer rättigheter till att stanna på sin arbetsplats ifall någon måste sparkas. Då någon måste sparkas så ryker den som jobbat kortast på arbetsplatsen. Vad betyder nu det här? Jo, att de som precis kommit in på arbetsmarknaden ständigt blir sparkad och aldrig får ett riktigt jobb. Den betyder också att man inte går efter kompetens. Den bäste kanske sparkas, medans den som är lite sämre kanske stannar kvar utan att kunna sparkas. Om man ska få ett jobb krävs det att man måste kunna få stanna där om man är bra. Vänstern är så dåliga att se den som anstränger sig. Deras ideologi säger så här: "Alla är lika värda, och därför lika kunniga inom alla områden. Ingen får vara bättre än någon annan, för det är kapitalistiskt och hemskt. Du som sliter hårdast ska vi tynga ner med skatt, och du ska inte ha någon som helst rätt att behålla ditt jobb om du är ny och kompetent på arbetsplatsen. Du som jobbat längst kan bara sitta och lata dig, för dig garanterar vi att du får behålla jobbet. Vi går inte efter kompetens. Vi går efter plånbok. Om man är rik är man elak, om man är ny på en arbetsplats ska man straffas för det."

VARFÖR GER SOCIALISTERNA OCH VÄNSTERN SIG PÅ DEN SOM ÄR NY?! ÄR DE MINDRE VÄRDA?! LITAR DE INTE PÅ ATT EN ARBETSLEDARE SJÄLV VET VEM DE SKA SPARKA, ELLER TYCKER DE ATT DET ÄR STATENS UPPGIFT?!

En ulitmat lyckodag

Idag är det en ultimat lyckodag. Inte bara för att tandställningen är ute, utan också för att oppositionen går nerfär och alliansen går upp för!

Nu har jag bara några få råd till alliansregeringen:

1. Skär ner på försvaret NU
2. Ha inte så bråttom med att sänka skatten, satsa på kvalitet före stress
3. Sän momsen istället för att höja den

Det var de tre råd som jag kom på först. Ska skriva ett kort inlägg om LAS nu.

WHAT A FEELING!!!

Eftersom jag, i princip, alltid blir dålig på bild tänker jag inte lägga ut något kul fotto på mina tänder, men jag säger bara: What a feeling!!! Det är lent på tänderna, jag tuggar tuggummi och äter äpplen för fullt, jag har en kritvit överkäke, jämna tänder och allting blev PERFEKT!!! Nu är den äntligen borta, den där tandställningen som plågat mig i femton månader (minus tre dagar om man ska vara petnoga, jag satte in den 14/09-2006 och tog ut den idag, 11/12-2007)!

Sagan om tandställningen

Nu har jag bara tanställning i några timmar till. Klockan fem kan jag garantera att den är helt borta. Jag kommer ha vita, perfekta tänder och se jätteglad ut... tror jag. Jag har faktiskt ingen aning om resultatet.

Så här gick det till: Egentligen så är det min tandläkare som ville att jag skulle ha tandställning. Hon skickade mig till eastman, och där sa de att det var ett så litet bettfel att jag inte skulle behöva någon tandställning. Men då blev min tandläkare besviken, och skickade mig till "Tandregleringen Jan Hermansson", en privat tandreglering nära Hötorget med bara fyra personer anställda. Jan Hermansson sa att jag inte nödvändigtvis behövde en tandställning, bara det att det skulle vara bra om jag hade en, för då slipper jag riskera att jag måste dra ut tänder när jag är i femtonårsåldern.

I början var det inte så inne att ha tandställning, men när folk fick reda på hur dyrt det var så blev det helt plötsligt en trend. Suck. Östermalm. Ständigt detta Östermalm, snobbarnas högkvarter.

Nu har jag haft tandställning sen september 2006, och följande har påverkat min livsstil:

1. Jag kan inte äta äpplen/morötter direkt
2. Jag kan inte tugga tuggummi (fast det gjorde jag i helgen..)
3. Jag kan inte äta sega saker
4. Allt jag äter fastnar i ställningen
5. Jag måste borsta konstigt
6. Jag måste hela tiden ha gummisnoddar i munnen
7. Jag längtar innerligt efter att ta bort den

Korkade kommentarer

I helgen blev Fredrick Federley attakerad för att han är homosexuell. 4 slag var det. Och nu tror tydligen någon knäppis att han gjorde det för att få uppmärksamhet! "Jag blir alltid lite misstänksam när politiker råkar ut för saker som ger dem medias uppmärksamhet" skriver bloggaren. Dessutom gör han bort sig ännu mer när han skriver: "Vilken normalt funtad människa som stöter på ett gäng unga, berusade och hotfulla killar väljer att börja predika för dem? Och om de är uttalade homofober och man själv är en välkänd och homosexuell person? Så korkad är han inte." Det skrev han i och med att Fredrick hade varit lugn och sansad och försökt att säga ifrån. Så han tycker alltså att det är korkat att säga ifrån till några personer som slår honom? De var ju tio år yngre än honom! Nä, jag undrar om det inte är knäppisen som är korkad.

Ett ensideparti med nationalistisk filosofi

Jag är lite sen med att blogga om Dagens arbetes intervju med sd:s arbetsmarknadspolitiska talesman. Hur som helst säger den väldigt mycket om att sverigedemokraterna bara driver en fråga, och inte bryr sig ett dugg om någon annan, det vill säga de är ett ensideparti med nationalistisk filosofi. Mycket läsvärt är det i alla fall, det är därför jag länkar till den. Bättre sent än aldrig, som man säger (även om jag tycker det är ett av de värsta ordspråk som finns).

Nån kanske har märkt att jag bara skriver "rasism" och inte "sverigedemokraterna" på "andra inkägg om"?

Jag kommer ALDRIG ge upp med bloggandet

Det här är mitt 250:onde inlägg här på bloggen. Efter ca 8 månader av bloggande på den här sidan, har jag lyckats publicera 250 inlägg!

I början, när jag publicerade ungefär ett inlägg per dag och hade ungefär 20 personer på bloggen i veckan, så trodde vissa att jag skulle ge upp med bloggandet efter några veckor. Eller åtminstone skriva lite mindre än innan. Kanske skulle det inte ens bli något av bloggen? Men det blev det. Nu har jag drygt 200 unika besökare (vilket betyder att varje besökare är en besökare, så alltså räknas jag bara som en fast jag går in här säkert fyra gånger om dagen) i veckan, och för tre veckor sen hade jag 490 besökare, alltså var en artontusendel av Sveriges befolkning inne på min blogg på bara en vecka!!

Och jag tänker inte ge upp. Även om antalet besökare sjunker till 20 igen, så kommer jag fortfarande blogga. Ingenting ska hindra mig från att jag ska få mina åsiker lästa. Jag gillar att skriva, och jag tycker om att hänga med och samtidigt blogga om det.

JAG KOMMER ALDRIG GE UPP!

Feber

Inatt fick jag feber, och fick åka hem från CUF:s ordförandekonferens nu imorse. Tidigare idag hade jag 38,5. Tur att jag har min katt till sällskap, annars hade jag haft ganska lite att göra.

Hoppas jag hinner bli frisk tills på tisdag, för då ska jag ta ut tandställningen.

Det blir inget mer bloggande idag tror jag, så det är ingen idé att gå in här mer idag. Men imorgon kanske...

Jag har insett det: vi måste avskaffa TV-licensen

Jaha. Så var jag äntligen klar på var jag står. Från och med nu vill jag avskaffa tv-licensen. Jag har insett att det är en orättvis marknad inom "TV-området". Att SVT ska få pengar från hela befolkningen är oacceptabelt. Det är inte rätt att en TV-kanal som gör likadana program som alla andra kanaler ska få extra stöd. Pulic service gör inte bättre program än någon annan kanal gör. Jag säger inte att jag ogillar det som SVT gör, men jag tycker att alla måste få kämpa på lika villkor. Att man ska behöva betala TV-licens även om man inte ens ser på SVT är också oacceptabelt.

Eftersom båda mina föräldrar jobbar inom public service så har jag haft lite svårt för att inse en orättvisa marknad som faktiskt existerar. Min mamma är mellanchef på SR. Min styvpappa har jobbat länge inom SR, både som journalist och som intervjuobjekt. Därför har jag inte fått några argumment för att man skulle avskaffa tv-licensen förrän det senaste halvåret, då jag börjat med CUF. Det är bra att tänka fritt, och få olika perspektiv, för då kommer man fram till nya slutsatser som man aldrig tidigare tänkt på.

Det nya konstaterandet jag har kommit fram till är att ett avskaffande utav TV-licensen inte talar emot de program som SVT visar. Det handlar om att inte SVT ska få ett fuskigt stöd för det.

Vänstern kan säga vad de vill. Mina föräldrar med för den delen. Men jag ser ingen rättvisa i att ge public service ett extra stöd.

Gör samhällskunskap till ett basämne

Nu har jag kommit på en lösning till min motion om att göra samhällskunskap till ett obligatorisk ämne. Vissa skolor har delat upp SO-ämnet i fyra delar, men inte vår skola. Det är en ekonomisk fråga, har jag förstått. Men hur som helst så räcker det nog med att motionera om att göra samhällskunskap till ett basämne, och jag behöver inte ha någon att-sats om att splittra SO-ämnet.

Nu har jag lite fler argumment än tidigare:

• Samhällskunskap är ett ämne som får ytterst lite plats i den svenska skolan
• Samhällskunskap ger eleven kunskap om hur samhället fungerar, vilket är precis lika viktigt att veta som att kunna räkna, stava, läsa, skirva och tala engelska
• I ett demokratiskt samhälle ska alla elever känna till hur samhället fungerar
• Varför så pass få elever engagerar sig politiskt är att kunskapen om politik är så dålig, och det är i högsta grad skolornas fel
• Elever får reda på hur olika molekyler är uppbyggda och hur man räknar ut arean av ett parallelogram till och med innan de lär sig vad politik är för något

Nu är jag laddad. Det här blir en bra motion. Jag kommer nog skriva mer om den senare.

Jämställdhet är lika villkor, inte ordlekar

Jag har velat fram och tillbaka i jämställdhetsdebatten om ekvivalism. Jag tycker jämställdhet är en av de viktigaste frågorna, och jag kan inte låta bli att irritera mig på orättvisor. Feminism säger inte att kvinnan är värd mer än mannen, men den säger att fokus ska ligga på kvinnan när man vill räta ut jämställdhetsdebatten. Ekvivalism vill se allt ur ett människoperspektiv, och säger att alla är lika värda. Rätt löjligt egentligen, för feminister och ekvivalister vill ju egentligen exakt samma sak: att få ett mer jämställt samhälle. Ekvivalism känns onödigt, när det faktiskt är exakt samma sak man talar om hela tiden: ett mer jämställt samhälle. I en modern jämställdhetsdebatt borde inte fokus ligga på teori och ordförståelse, utan snarare på själva jämställdhetsproblemen och vad man kan göra åt dem.

Det var tack vare mig som CUF Stockholm kallar sitt kapitel om jämställdhet för "jämställdhet" och inte "ekvivalism och jämställdhet". I själva verket är CUF Stockholm främst ekvivalister, men just den dagen när vi röstade var det inte så många ekvivalister närvarande, så vi singlade, patetiskt nog, slant om ifall vi skulle vara ekvivalister eller inte. Det var ren tur.

Jag tycker också att fokus ska ligga på att alla ska få samma möjligheter, oavsett om man är en lesbisk kvinna från Iran eller en heterosexuell svensk man. Det är där prolemet ligger. Problemet är inte att männen tar för stor plats. Det är kvinnnor som måste ta mer plats. Nu skyller jag inte på kvinnorna, utan det skulle lika gärna kunna vara männens fel, eftersom det är vi som skapat det samhället: där kvinnan ska vara hemma med barnen och synas så lite som möjligt. Jag kanske överdre lite där, men det jag menar är att fokus måste ligga på att alla får lika möjligheter och att man stärker kvinnans makt i samhället.

Att det finns fler i en styrelse som heter Göran än vad det finns kvinnor har kag fortfarande inte kommit över. Vad är det för nånting? Ja, inte är det jämställdhet i alla fall! Och det är inte Görans fel. Det är inte heller kvinnans fel. Det är grunden det är fel på. Själva basen, att kvinnor inte ska synas för mycket. Det är fel.

Jag är stolt över att centerpartiet har en kvinlig partiledare. Jag är stolt över att det, när centerpartiet skulle få en ny partiledare, stod mellan två kvinnor (Maud Olofsson och Lena Ek). Det är jämställdhet. Det tycker kanske inte ekvivalisterna, för de tycker väl att det skulle stått mellan en man och en kvinna. Men det är inte varannan-kvinna-varannan-man-metoden det handlar om, för det är bara en vänstergrej. Det handlar faktiskt om att alla ska få samma möjligheter att nå ut. De två kvinnorna hade inte kommit så där långt om det inte vorit för att folk hade trott på dem. Det handlade inte om att männen blev undertryckta i det fallet, det handlade om lika möjligheter. Och det är precis det jag eftersträvar, vare sig det gäller en fri marknad eller ett presidentval.

Trött på virusvarningar?

Trött på virusvarningar? Jag börjar i alla fall bli det. "Om nån kallar sig "pdr2" på msn ska du tacka nej, annars kommer alla mail och allting raderas" o.s.v.

Inbillar de sig att man skulle acceptera nån som kallar sig pdr2@hotmail.com, eller vadå? Allt det där som alla skriver till varandra. Hur trött blir man inte? Och vem håller egentligen koll på alla de där varningarna, och adresserna man inte ska lägga till? Jag kommer inte ihåg någon i alla fall.

Om någon som kallar sig "Mona Sahlin" skickar ett meddelande om att du ska rösta på henne ska du tacka nej. Hon är ett socialistiskt virus som kommer radera alla dina jobb och ta halva din lön i skatt. Sprid det här meddelandet till alla du känner, innan det är för sent.

Lite sarkastisk kan man väl få vara även på en politisk blogg i alla fall?

Vad hände med majoriteten?

Enligt en oröstning på svd.se, där över 1500 personer har röstat, så ser resultatet ut så här:

• 59% vill sänka skatten

• 29% vill höja skatten

• 12% vill att skatten ska ligga kvar utan förrändring, bland annat jag

Det säger ju en del. Alla riksdagspartier vill höja skatten, men bara 29% av folket håller med riksdagen. Är det demokratiskt? Är det rätt av kristdemokraterna att ändra riktning, kanske man skulle börja med att fråga. De var ju det parti som stod starkast för en sänkning av skatten. Vad har väljarna tjänat på att rösta på kristdemokraterna? Inte en skattepeng. Röstar man mot en höjning ska inte partiet byta sida. Det är fel, även om det kan vara braom alla partier är överrens. När kd är så utmärkande negativa till en höjning så förstår jag ine hur de kan byta sida. Svek vinner de inget på, snarare förlorar de på det.

Jag då? Varför röstade inte jag ja eller nej, utan valde det tråkigaste alternativet, det vill säga att skatten ska vara som den är idag, utan ändringar? Jo, jag tycker det är för omiljövänligt att säga "sänk skatten", och för piskande att säga "höj skatten". Jag tycker inte man ska straffa de som kör bensindriven bil. Det är inget brott. Priserna får inte bli för höga. Vissa behöver köra bil, och de kanske inte ens har råd att byta till miljöbil. Hur blir det med dem egentligen? Och hur blir det med de nästan 60% som inte vill sänka skatten? Finns det någon demokrati över huvud taget i det här samhället?!

Sverige visar vägen

Jag bloggade om det för några dagar sen, och nu kommer det upp i nyheterna: den internationella miljöpolitiken. Maud Olofsson vill att Sverige ska få andra länder att bli bättre och ta sitt klimatansvar. Det räcker inte med att Sverige är ett bra förededömme och visar vägen för andra länder, vi måste också se till att andra länder hjälper till. Nu menar jag inte att det vi i Sverige gör för miljön är onödigt, snarare tvärt om: vi måste gå före och visa vägen. Däremot kan vi aldrig mildra klimatförrändringarna så länge inte alla länder "sköter sin tårtbit".

Att Sverige ska stötta det här är bra. De kan kalla det vad de vill, hjälpa eller pressa. Men så länge en del länder släpar efter så måste vi se till att de sköter sig.

Med "de" menar jag Peter Eriksson, som säger att "regeringen borde i stället anta utmaningen och storsatsa på förnybara bränslen kombinerat med effektivare energianvändning" och Thomas Östros, sossarnas f.d näringsminister, som säger att "Reinfeldt skickar Carlgren till Bali för att kräva att andra ska göra mer, samtidigt skickar han Olofsson till Bryssel för att kräva att Sverige ska göra mindre. Detta agerande skadar Sveriges trovärdighet som föregångsland i energiomställningen".

De här näst intill patetiska kommenatererna är knappt värda att kommentera, men jag måste ändå göra det. Självklart måste regeringen satsa på förnybara bränslen, men det är en helt annan debatt. Han skulle ju kommenterat att regeringen stöttar andra länder. Thomas Östros kommentar var också konstig: Maud har aldrig sagt att Sverige ska göra mindre, vi ska bara se till att andra länder ska ta sitt ansvar. På vilket sätt skulle det skada Sverige som föregångsland? Jag måste erkänna att Östros har ganska bra fantasi.

Vad jag är intresserad av att höra från kritikerna är på vilket sätt det är dåligt att Sverige vill se andra göra mer för klimatet, inte vad de tycker att Sverige kunde ha gjort istället.

Ryska valet. Förlåt! Jag menar ryska skräcken.

Det ryska valet har inte känts så kul, och eftersom jag själv inte har så mycket att blogga om det ryska valet, länkar jag istället till världens coolaste EU-kvinna Lena Eks blogginlägg om saken istället. Läs det här

Skrämmande att Ohly kallar sig själv kommunist. Är det så här Sverige skulle se ut om vänstern hade makten tro? :S

Vad tycker jag om ALLT?

Om ni vill veta vad jag tycker om ALLT så behöver ni inte läsa igenom alla blogginlägg. Nej, det är mycket enklare än så. Kolla in "politik a till ö" längst ner på sidan. Den är uppdaterad nu.

Nu börjas det (äntligen)

Nu börjas det äntligen. Kristdemokraterna börjar med miljöpolitik. Kanske jag skulle bli spåman nån gång? Jag har ju bloggat om det här tidigare. Förnyelsen. Kd måste våga förnya sin politik, och modernisera den. Det är så de ska hålla sig kvar i riksdagen, och konkurrera ut sverigedemokraterna. Nu menar jag inte att sverigedemokraterna skulle vara ett miljöparti, utan snarare tvärt om.

I dagens DN debatt skriver två högt uppsatta kristdemokrater (bland annat Göran Hägglund!) att "Skatterna på bensin och diesel måste höjas". Det är en väldigt bra början. Men det finns en hake, som jag ur mitt perspektiv tycker känns fel: Det är omoraliskt att inte gå efter vallöften, utan kämpa för raka motsatsen till det man har lovat. Just bensinpriserna var en fråga där kristdemokraterna verkligen utmärkte sig för att vilja sänka, och som de kan ha vunnit röster på. Det är bra att de vill förrändra sin politik, men just den frågan kunde de ha tagit upp innan nästa val.

En annan sak jag reagerade på var det här: "Med ökad handel och specialisering har transporterna ökat snabbt och gjort det möjligt för många länder att med hjälp av export resa sig ur fattigdomen." Här ställer de sig positiva till långa transporter, vilket strider helt emot deras nya miljöprofil. Visserligen håller jag med om att ökad handel är bra, men det känns inte så PR att skriva något sådant i en artikel som handlar om en ny miljösida hos kd. Så, lite nybörjare på miljötänk är de redan; de ser de kända problemen, men som Povel Ramel säger: "Det är de små, små detaljerna som gör det".

Att sänka skatten på diesel är ju också en överdrift; att vara ett parti som prioriterar låga skatter och att ändå missgynna miljön genom att höja skatten på något som är någorlunda miljövänligt är både otaktiskt och onödigt.

Sammanfattning: förnyelse är bra, men Hägglund är fortfarande en nybörjare. Jag har inte hunnit läsa hela artikeln, men läs den gärna, om ni vill veta mer om kd:s nya planer.

Internationell miljöpolitik

Imorgon ska jag följa med min kusin Emma till universitetet och lära mig lite om internationell miljöpolitik. Det ska bli mycket intressant! Miljöpolitik i all ära, men internationell miljöpolitik är väl ändå den bästa frågan som finns! Utan internationell sammarbeten och kontrakt så kommer vi ingenstans. Det hjälper inte hur duktiga vi än är i Sverige (även om jag tycker det är superviktigt att vi både visar vägen framåt och att vi sköter vår andel). Om USA och Kina fortsätter att släppa ut sina oerhörda mängder växthusgaser varje år så kommer vi ingen vart. Vi måste se till att alla länder sköter sig. Det är bara då äxthuseffekten kan mildras.

Vänsterpartiet och vänsterpartiet har glömt bort det där, och det vet centerpartiet, som har en mycket starkare internationell miljöpolitik. Vänstern ser bara Sverige, och vad Sverige kan göra för att minska sina utsläpp. Det är i och för sig bra, men det är som sagt bara när alla länder drar sitt strå till stacken som växthuseffekten kan minska.

Ständigt denna kärnkraft

Den har diskuterats och debatterats om stenhårt i nästan femtio år, och nu är den uppe på agendan igen. På nyheter, på radio och på dn debatt.

Jag undrar om det kommer hända någonting. Vi har redan haft folkomröstning, men ändå fortsätter man att disktuera frågan. Jag gillar kärnkraft, men jag tycker vind- och vattenkraft låter helt okej också, så jag är inte så säker på att vi borde bygga ut den.

I början var det en ganska klar fråga. Var man miljövän var man emot kärnkraft, och tyckte man inte att det var så viktigt med miljö så var man för kärnkraft. Idag är det inte lika enkelt. Kärnkraften har klarat sig, i stort sett, utan utsläpp, och en hel del har insett det mijlövänliga och realistiska med kärnkraften.

Sedan jag, för kanske två till tre år sen, hörde talas om kärnkraft och kunde förstå debatten om kärnkraft, har jag ställt mig positiv till kärnkraft. Det är billigt, det ger knappt några utsläpp alls och det är realistiskare, och i vissa fall miljövänligare, än förnyelsebara energikällor.

Självklart säger vänsterpartiet nej till kärnkraft. De "tänker ju med hjärtat" och säger nej. (Det ska inte vara en plånboksfråga, och det är sååå kapitalistiskt att vilja riksera utsläpp bara för att man vill ha billigare miljö.)

Men jag står fast vid att jag inte vill lägga ner kärnkraften. Inte än i alla fall. Det känns till och med orealistiskare än att vilja ha 100% el från kärnkraft.

Säg förresten på två centerkärnkraftsbloggar, David Bernvi och Johan Simu (två riktiga kärnkraftsbloggare), att en fjärdedel av centern vill utveckla kärnkraften. Det är ett stort steg på vägen till ett kärnkraftsvänligare centerparti.

Sjukvård

Ända sen jag var liten och hörde talas om att vissa människor inte har råd att bli botade/oppererade så har jag tyckt att sjukård är en väldigt viktig fråga. Det är knäppt att människor som är sjuka inte har råd att bli bra igen. Däremot har jag aldrig varit speciellt insatt i sjkvårdspolitiken. Det finns väl inte så mycket att argummentera om - gör det billigare att få sjukvård bara!

Idag har Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann en DN debatt om att moderaterna måste förbättra sin sjukvårdspolitik. Jag har inte ens orkat läsa den, så ointresserad är jag. Varför är det så? Hur kan man inte vara intresserad av en fråga som man verkligen tycker är viktig? Fråga inte mig i alla fall.

SVT om stureplanscentern

På svt.se finns en lång artikel om Sveriges kanske mest omskrivna politiska lokalavdelning; Stureplanscentern. Från och med nästa år kommer jag vara med i avdelningen, och just nu är jag ju ordförande för CUF Stockholm Östra som innefattar samma områden. Läs artikeln här.

Folkpartiet är ett strängt part - men de bryr sig i alla fall

Folkpartiet. Liberalerna som blev konservativliberaleraler, och som har blivit mer och mer stränga. Mer och mer "tuffa tag"; nu för tiden gäller det mer än bara skolan, utan också människan. Nej, jag skulle nog inte kalla folkpartiet för ett liberalt parti om jag fick beskriva det. Det känns just nu mer konservativt än liberalt, och det känns knappast som om det är ett parti som vill öppna upp för nya idéer. Är man liberal så ska man välja centerpartiet, tycker jag.

Men även om de är stränga så bryr de sig i alla fall. Det är ju det som är en av de bästa egenskaper en politiker ska ha: att bry sig. Nu, till exempel, så vill de göra någonting åt hemlösheten. Det bådar gott.

Andra bra egenskaper hos en politiker:

• Ärlighet
• Mod
• Stora ögon/öron (de måste se och höra allas åsikter)

Jag gillar folkpartiets skolpolitik. Jag är ju positiv till tidigare betyg och ett krafttag emot dagens slappskola. Så länge de inte går för långt. Björklund måste kunna lägga band på sig själv. Åtminstone så tycker jag inte att skolan ska ha så mycket tuffa tag och straff. Det är det som ger en dålig bild av Janne B. Han är för sträng ibland.