Om vi ska fega kommer vi ingen vart

Miljöpolitik och liberalism? Är det en möjlig kombination? Absolut. Jag är både liberal och miljöintresserad. Tyvärr får vänstern ofta störst förtroende i miljöfrågorna, och det har en orsak: vi alliansare fegar ur alldeles för ofta.

CUF vill gärna driva en miljöpolitik som ska utgöra en kontrast till vänsterns miljöverktyg (subventioner, förbud, miljöskatter med mera). Därför fegar vi ofta ur, och säger att den borgliga miljöpolitiken går ut på "teknikutveckling, tillväxt och forskning". Ganska flummiga argumment. För forskning och tillväxt är väl ändå inte den enda vägen för att åstadkomma ordentligt minskade koldioxidutsläpp? Om vi ska fega kommer vi ingen vart.

Vi kan inte följa den liberala ideologin helt, och låta individerna släppa ut hur mycket koldioxid de vill. Om vi skulle driva en sådan miljöpolitik skulle nästa generation inte ha någon dräglig planet att bo på.

I Sverige har vi som tycker att miljö är en viktig fråga en enorm tur. En stor del av oss svenskar tycker miljö är någonting viktigt, och någonting man är beredd att ändra på sin vardag för att förbättra. Politiker kan givetvis inte se till att alla minimerar sina utsläpp, och därför är det en oändligt stor fördel om människorna själva tar sitt klimatansvar.

Nu säger jag inte att vi ska subventionera allt miljövänligt, förbjuda allt omiljövänligt och fördubbla alla miljöskatter utan att ha tillräckligt med information. Att fatta ogenomtänkta beslut som kanske inte ens förbättrar miljön är bara korkat, och därför behövs forskning. Men om vi ständigt skulle fega ur och inte våga vidta en enda drastisk åtgärd så kommer vi aldrig kunna minska utsläppen av växthusgaser ordentligt. Lagom är bäst, enligt sann liberalism.