Barack Obama är CHANGE

Nu är det bara två dagar kvar tills 4 november, och valnatten. Jag kom nyss hem från Frankrike, och hinner egentligen inte blogga mer ikväll, men efter att ha tagit en noga titt på vad kandidaterna egentligen vill förändra kan jag säga följande:

John McCain: John McCain är en ovanlig republikan, underskattad i Sverige och mindre höger än vad man kan tro. MEN!!! Däremot är han inte den bästa framtida amerikanska presidenten man kan tänka sig. Med risk för att låta som Mona Sahlin: Behöver USA ytterligare sänkt skatt för rika? Ska USA verkligen fortsätta plåga irakierna med ett dyrt, blodigt krig? Finns det inte stor risk att den 72-åriga gubben dör inom åtta år, och att den hyperkonservativa, oerfarna vicepresidentkandidaten Sarah Pahlin tar över? Dessutom gör han sig förskräcklig i bild, där han leker pappa till Barack Obama och skrattar falskt så fort Obama öppnar munnen. Nej, utanför partikansliet är McCain inte change längre.

Barack Obama: Barack Obama är ny, svart och spännande. Med imponerande retorik och fantastiska tal har han kommit långt på kort tid. Man får inte glömma att han, till skillnad från McCain med sin raka linje, är ett osäkert kort. Men spännande är det, med en ung, svart kandidat som tycks vara både höger och vänster, som vill höja skatterna för de rikaste men sänka dem för de 95% fattigaste? Obama står för framtiden. För ett nytänkande inom det demokratiska systemet i USA och för ett nytänkande i sakfrågorna. Han är grönast, liberalast i krigsfrågorna och i ett citat som i princip gick ut på att "Staten skall inte vara för stor och kan inte göra allt, men en del uppdrag har den dock" framgick det att han är socialliberal, som jag. Att han är något protektionistisk är ju inte jättebra, men det är också en del utav nytänkandet.

McCain är en gammal krigshjälte. Obama är en tänkare, näst intill poet. Den sistnämnde behövs ifall amerikanarna verkligen vill ha change. Och det är den stora valfrågan.