Den liberala jämställdheten

USAs nästa president är svart. Det känns stort, även om det inte borde göra det. Egentligen kan man fråga sig när världen blivit tillräckligt jämställd för att man ska sluta pressa fram just svarta, kvinnor, unga eller homosexuella. Jag säger inte att USA tvingade fram Barack Obama ut i makten, men om man ska börja tänka i de banorna kan det leda till att vita homosexuella pensionerade män blir diskrimminerade - och det är väl ändå inte jämställt?

Det finns flera verktyg för jämställdhet. Det liberala, det vill säga att alla är lika värda men samtidigt unika. Och så det tvingande, kvoterande sättet att uppnå jämställdhet, som tvingar in de som anses vara diskrimminerande på höga positioner och därmed utesluter de som följer de klassiska normerna.

Liberalismen handlar inte bara om den frihet som vänstern kallar osolidarisk, det handlar också om jämlikhet. En rättvis jämlikhet, där alla människor ses som människor, oavsett om de tillhör en av samhället definierad "olikhet".

Obama blev inte tvingad till en makposition, och just därför är jag glad. Glad, för att USA blivit liberalare. Glad, för att jag gillar vad Obama säger. Men framför allt: glad, för att världen har börjat inse att alla människor är människor.