Rättvisa för mig

Just nu är debatten om vad rättvisa egentligen innebär het inom centerpartiet. Jag har funderat en del på det, och som vanligt när jag funderar över politik märker jag hur otroligt fel sossarna har och hur otrorligt rätt vi har. Det är centerpartiet som är rättvisan, inte sossarna. Här är mitt resonnemang och mitt bevis på att rättvisan är blåfärgad - inte röd:

- Ett rättvist samhälle uppnås först när människorna har fullt inflytande. På vad som klubbas i riksdagen såväl som vad som händer i deras vardag. Har man själv valt att samhället ska se ut på ett visst sätt så är det heller inte ortättvist om det blir tvärtom. Inlytande/demokrati uppnås inte i en en- eller tvåpartistat, utan när människan har många valmöjligheter, och därmed är frihet, mångfald och fri företagsamhet även ett kriterium för rättvisa.

- Rättvisa behöver inte vara att alla deltar på lika villkor, snarare när alla bidrar efter förmåga. Vi har alla olika villkor som inte går att ändra på. Till exempel kanske någon har ett handikap, då kan det inte kallas rättvist att han eller hon deltar på lika villkor som en icke-handikappad.

- Rättvisa är när människor har samma fri- och rättigheter som varandra.

- Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är rättvisa när alla tjänar utifrån jobbinsats, och när alla får möjligheten att jobba. Jobbar någon stenårt förtjänar hon eller han inte att betala mer än halva sina lön i skatt. Om en person däremot stängs ute från arbetsmarknaden trots att hon eller han verkligen vill komma in där är det också orättvist. Eller om en som jobbar mer tjänar mindre än en som jobbar mindre, etc.

- Orättvisa däremot är ett brott emot verkligheten