17 november 2008

Toppen

Ungdomsförbund är inte fega. Särskilt inte alliansungdomsförbunden, vars ordföranden igår tog steget att skriva ett öppet brev till regeringen om den sjuka IPRED-lagen. Härligt initiativ (som förresten togs av Magnus)

Tidigare inlägg om IPRED

Det är vänstern som gillar att folk läser din mejl, inte vi

Är det inte lite gulligt att det mest var vänsterpolitiker som försökte måla upp bilden av att Fredrick Federley var en svikare under FRA-lagssäsongen? Att de försökte få det till att han hade "svikit" dem, även fast alla vet att vänstermänniskor aldrig har haft någon respekt för honom? Det var löjligt. Centerpartister som satt sig in i FRA-lagens beslut, och inte bara går runt med röda flaggor och ropar hatord mot sina "fiendepolitiker" utan att komma med några vettiga förslag själva, har fortfarande kvar stödet för Fredrick och Annie. Varför då? Jo, för att det var tack vare dem som förslaget förbättrades. Och numera, när centerpartiet ändrat sig i frågan och återigen stöder den personliga integriteten till 100%, är det lustit att en del vänsterpolitiker fortfarande är "besvikna" på centerpartisterna.

För vänstern var det nog sommarens största nöje, att lägga upp hatfilmer om personer som de aldrig trott på. Som om inte de själva skulle vara integritetsföraktare.

Nu är de igång igen. Och om de tycker det är så roligt får de väl tycka det. Men, keep in mind: Det är vänstern som föraktar personlig integritet. Inte vi.

Sifos novembermätning: kommentar

Den stora skrällen i månadens sifomätning är att sverigedemokraterna har lika stort stöd som kristdemokraterna - båda har 4,2 och stannar därmed i riksdagen. Något säger mig att så fort man inte debatterar mot sd så ökar dem. Och det beror på en sak, en sak som vi kan se hos många av sverigedemokraternas nya medlemar: Folk som håller på sd gör det för att de inte tror på vanliga politiker. Det finns en trovärdighet hos extremister: de vet vad de vill och de är totalt emot alla reformer som "de fega mittenpartierna" (= alla andra partier) står för. Sverigedemokraternas nya väljare är varken nazister eller rasister, de är bara trötta anarkister som gått vilse i dagens invecklade svenska politiska storskog

Den ständiga tävlingen mellan centerpartiet och folkpartiet handlar inte om att samma väljare hoppar mellan de två partierna - det handlar om vem man frågar. Och eftersom man frågar olika människor hela tiden är det hela faktiskt logiskt.

Att miljöpartiet ökar förvånar mig inte; väljarna var trötta på sossarna, de är trötta på alliansen nu och miljöpartiet är ett radikalt litet parti som skulle förändra Sverige totalt om de kom till makten.

Och mellan storpartierna sjunker sossarna medans moderaterna stiger. Det är inte heller särskilt konstigt; sossarna klarade sig bra så länge de kunde sitta och klaga över vad som händer, men när de nu måste avslöja vad de själva vill göra avslöjas allt - sosarna vill höja skatten och arbetsgivaravgiften, så att samma samhälle som svenskarna röstade mot 2006 ska återinföras.

De som jobbar får sänkt skatt, de som inte jobbar får jobb. Jag klagar inte.

14 november 2008

Rättvisa för mig

Just nu är debatten om vad rättvisa egentligen innebär het inom centerpartiet. Jag har funderat en del på det, och som vanligt när jag funderar över politik märker jag hur otroligt fel sossarna har och hur otrorligt rätt vi har. Det är centerpartiet som är rättvisan, inte sossarna. Här är mitt resonnemang och mitt bevis på att rättvisan är blåfärgad - inte röd:

- Ett rättvist samhälle uppnås först när människorna har fullt inflytande. På vad som klubbas i riksdagen såväl som vad som händer i deras vardag. Har man själv valt att samhället ska se ut på ett visst sätt så är det heller inte ortättvist om det blir tvärtom. Inlytande/demokrati uppnås inte i en en- eller tvåpartistat, utan när människan har många valmöjligheter, och därmed är frihet, mångfald och fri företagsamhet även ett kriterium för rättvisa.

- Rättvisa behöver inte vara att alla deltar på lika villkor, snarare när alla bidrar efter förmåga. Vi har alla olika villkor som inte går att ändra på. Till exempel kanske någon har ett handikap, då kan det inte kallas rättvist att han eller hon deltar på lika villkor som en icke-handikappad.

- Rättvisa är när människor har samma fri- och rättigheter som varandra.

- Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är rättvisa när alla tjänar utifrån jobbinsats, och när alla får möjligheten att jobba. Jobbar någon stenårt förtjänar hon eller han inte att betala mer än halva sina lön i skatt. Om en person däremot stängs ute från arbetsmarknaden trots att hon eller han verkligen vill komma in där är det också orättvist. Eller om en som jobbar mer tjänar mindre än en som jobbar mindre, etc.

- Orättvisa däremot är ett brott emot verkligheten

13 november 2008

Äntligen

När jag gick med i facebook-gruppen mot IPRED för några dagar sen hade den tiotusentals medlemar. "Det här blir den nya FRA-lagen", tänkte jag förstås. Men tiden gick, och hur mycket det än bloggades om frågan hörde jag ingenting av någon människa "utanför nätet". Inte i CUF, centerpartiet, på stan eller av någon människa, jag bara läste om det på sura bloggar. Det var tråkigt, så klart.

Men så idag, i och med kändisarnas DN-debatt, reagerade äntligen en allianspolitiker. Och inte vem som helst, utan Magnus Andersson av alla bra människor! Så, nu hoppas jag att debatten kommer igång på allvar.

Jag är inte supersäker på om jag vill att uppehovsrätten ska avskaffas helt, men en utredning skulle i alla fall behövas. Det fungerar inte att kriminalisera småbrott som fildelning, polisen måste arbeta med tunga brott. Kvalitet för skattepengarna är vad som behövs! Dessutom är det inte så lätt som det låter att hitta alla fildelare. Och för det tredje: Vem har aldrig laddat ner en låt gratis på nätet eller limewire? Det känns lika löjligt att kriminalisera fildelning som att kriminalisera folk som dricker icke-ekologisk mjölk.

Nu är jag inte helt insatt på de juridiska konsekvenserna och annat invecklat, men om man vill ha mer info rekommenderar jag stoppaIPRED.nu

12 november 2008

Robin Hood fast tvärtom

Den som trodde att socialism är samma sak som Robin Hood-rättvisa hade fel - Lars Ohly vill ta från låginkomsttagaren och ge till farbror staten. Det erkänner han trots att han sitter i opposition. Modigt att våga erkänna redan nu om hans anti-jobb-plan. Så här skulle Sverige antagligen se ut med Lars Ohly i ledningen:

- Det är olönsamt att jobba
- Det är lönsamt att vara arbetslös
- Slutsats: Alla vill vara arbetslösa

11 november 2008

Klart vi ska se öppet på människorna omkring oss

Imorgon röstas lagen om arbetskraftsinvandring igenom, åtminstonde utifrån vad jag förstått (det vill säga att både alliansen och miljöpartiet är för förslaget). Jag kanske inte är världens mest insatta människa vad gäller abrtskraftsinvandring, men kan ändå inte förstå varför sossarna och vänsterpartiet skulle rösta nej. Är det för att sossarna hellre tar in få invandrare och lägger ut rekordmycket pengar i bidrag på dem istället för att ta in många och låta de klara sig själva?

Å andra sidan handlar det inte om bidrag, utan om arbetskraft. Sverige behöver arbetskraft inom vissa områden, arbetare runt om i världen behöver arbete. Så, då låter förslaget både logist och nyttigt. Men vad vi inte får glömma är att motståndarna till invandring ofta har fördomar om människor utifrån deras hudfärg.

Som liberal anser jag att en människas personlighet eller humör inte definieras av hennes hudfärg. Kulturer, seder och religioner må variera jorden över, men vi är alla människor, och om en människa från ett visst land en gång gjort något elakt mot dig betyder det inte att alla i det landet är likadana.

Sverige är ett land med löjligt få invånare i förhållande till yta. Lå oss skapa mångfald, låt oss blanda kulturer, låt oss ta steget ut i den globaliserade verkligheten. Och låt oss emot de människor som är i flykt från sina länder eller som vi behöver till vår arbetskraft. Det är min dröm för Sverige.

07 november 2008

Marknadshyror, fri invandring och stärkt äganderätt

Jag har konstaterat att jag byter sida i sakfrågor väldigt ofta. Och kanske är det som någon klok liberal (kommer inte ihåg vem) sa: Att vara liberal är att vara kluven. Även om jag inte riktigt gillar det där uttrycket.

I höst är jag mer höger än jag var i somras, och det beror nog mest på att jag är på många gröna liberala möten i veckorna, framförallt i CUF men även inom centerrörelsen och bland andra liberaler. Sen igår kväll har jag börjat kalla mig socialliberal. Jag tror på en jämlikhet mellan samhällsklasserna och mindre samhällsklyftor, men jag är samtidigt fast besluten om att det är högeridéer som leder fram till de bästa lösningarna på dessa problem.

Till de högerfrågor jag börjat stödja i höst hör:

- Marknadshyror (i våras var jag för, i somras var jag mot. Sverige har förkräckliga köer, och det är bättre att fattiga får billigare lägenheter än att många unga lämnas utanför bostadsmarknaden)

- Fri invandring (den realistiska och humana invandringspolitiken, som går ut på att det ska vara lätt att komma in i landet men att man ska ge mindre bidrag till de som kommer in)

- Stärkt äganderätt (jag finner ingen anledning att staten ska bestämma hur du ska förvalta dina egendomar, särskilt inte eftersom förbuden bygger på så kallad politisk korrekthet)

06 november 2008

Den liberala jämställdheten

USAs nästa president är svart. Det känns stort, även om det inte borde göra det. Egentligen kan man fråga sig när världen blivit tillräckligt jämställd för att man ska sluta pressa fram just svarta, kvinnor, unga eller homosexuella. Jag säger inte att USA tvingade fram Barack Obama ut i makten, men om man ska börja tänka i de banorna kan det leda till att vita homosexuella pensionerade män blir diskrimminerade - och det är väl ändå inte jämställt?

Det finns flera verktyg för jämställdhet. Det liberala, det vill säga att alla är lika värda men samtidigt unika. Och så det tvingande, kvoterande sättet att uppnå jämställdhet, som tvingar in de som anses vara diskrimminerande på höga positioner och därmed utesluter de som följer de klassiska normerna.

Liberalismen handlar inte bara om den frihet som vänstern kallar osolidarisk, det handlar också om jämlikhet. En rättvis jämlikhet, där alla människor ses som människor, oavsett om de tillhör en av samhället definierad "olikhet".

Obama blev inte tvingad till en makposition, och just därför är jag glad. Glad, för att USA blivit liberalare. Glad, för att jag gillar vad Obama säger. Men framför allt: glad, för att världen har börjat inse att alla människor är människor.

04 november 2008

Tonight is the night

Inatt gäller det. USA kommer ha valt en ny president. Antingen en svart demokrat, eller en rebellisk 72-årig republikan. Själv har jag inte mycket mer att säga än det jag har skrivit hittils.

På DNs och SvDs hemsidor skrivs det förstås i mängder. McCain tror på seger, Florida har stor betydelse, bildspel om kandidaterna och tester om McCain och Obama.

Själv håller jag, som ni kanske läst, på Obama. Men jag tycker ändå att vi svenskar underskattar John McCain. Han tillhör inte kristna högern, och till skillnad från Obama har han en rak ideologisk linje. Därför ska jag ge några länkar som kanske kan göra folk mer öppna inför vem dem tror på:

Karl Malmqvist bloggar om varför han vill se McCain som president

Dick Erixon bloggar om varför McCain förnyar mer än Obama

SvD:s ledare tycker att McCain är ett bättre val än Obama

Självklart ska ni också följa DNs ständigt uppdaterade nyhetsfeed.

03 november 2008

Obama är inte vänster

Att SSU:s ordförande tror så starkt på Barack Obama är intressant. För SSU är väl vänster, eller?

Jag reagerade när Mona Sahlin för ett tag sen trodde så starkt på Hillary (med motivering att hon är kvinna. Intressant det där med rasens betydelse, likadant som att min SO-lärare håller på Obama för att han är svart. Det är väl åsikterna som är viktiga, liksom?)

Och Obama är ju verkligen höger. Enligt political compass är han inte mer vänser än jag - och SSU skulle väl inte kalla mig vänster? I hope not...

Källor och annat jag är dålig på hittar ni här.

02 november 2008

Förändring och finslipning i Stockholms CUF

Idag var det höststämma med Stockholms CUF. Tyvärr var det bara distriktstyrelsen som kom. Men lite förändring är det i alla fall; en ny ordförande och vice ordförande, och dessutom invaldes en ny medlem i distriktstyrelsen. Vi behandlade vårt manifest, och finslipade det så det inte såg så taskigt ut som förra årets version.

Barack Obama är CHANGE

Nu är det bara två dagar kvar tills 4 november, och valnatten. Jag kom nyss hem från Frankrike, och hinner egentligen inte blogga mer ikväll, men efter att ha tagit en noga titt på vad kandidaterna egentligen vill förändra kan jag säga följande:

John McCain: John McCain är en ovanlig republikan, underskattad i Sverige och mindre höger än vad man kan tro. MEN!!! Däremot är han inte den bästa framtida amerikanska presidenten man kan tänka sig. Med risk för att låta som Mona Sahlin: Behöver USA ytterligare sänkt skatt för rika? Ska USA verkligen fortsätta plåga irakierna med ett dyrt, blodigt krig? Finns det inte stor risk att den 72-åriga gubben dör inom åtta år, och att den hyperkonservativa, oerfarna vicepresidentkandidaten Sarah Pahlin tar över? Dessutom gör han sig förskräcklig i bild, där han leker pappa till Barack Obama och skrattar falskt så fort Obama öppnar munnen. Nej, utanför partikansliet är McCain inte change längre.

Barack Obama: Barack Obama är ny, svart och spännande. Med imponerande retorik och fantastiska tal har han kommit långt på kort tid. Man får inte glömma att han, till skillnad från McCain med sin raka linje, är ett osäkert kort. Men spännande är det, med en ung, svart kandidat som tycks vara både höger och vänster, som vill höja skatterna för de rikaste men sänka dem för de 95% fattigaste? Obama står för framtiden. För ett nytänkande inom det demokratiska systemet i USA och för ett nytänkande i sakfrågorna. Han är grönast, liberalast i krigsfrågorna och i ett citat som i princip gick ut på att "Staten skall inte vara för stor och kan inte göra allt, men en del uppdrag har den dock" framgick det att han är socialliberal, som jag. Att han är något protektionistisk är ju inte jättebra, men det är också en del utav nytänkandet.

McCain är en gammal krigshjälte. Obama är en tänkare, näst intill poet. Den sistnämnde behövs ifall amerikanarna verkligen vill ha change. Och det är den stora valfrågan.