När Sahlin öppnar munnen går det bra för regeringen

Under 2007 var regeringens nederlag odiskutabelt. Svenska folket var inte nöjda med sin regering. Det kunde de flesta enas om.

Notera: Under 2007 lät Mona Sahlin bli att prata om vad hon ville förnya. Det enda hon gjorde var att klaga över regeringens reformer. När skatten sänktes var det en "politik för de rika". När jobben blev fler var det bara "en effekt av en högkonjunktur". När regeringen redan efter ett år hade genomfört eller påbörjat 70-80% av sina vallöften var det "inte tillräckligt".

Och media gav ju knappast någon credit till den nytillträdda alliansen. Aktuellt sa nästan rakt ut att regeringen stank. Och det hade ju varit snyggt. "Dagens huvudnyhet: regeringen stinker".

I alla fall. Tiden rullade i takt med Reinfeldts fega utlåtanden om att "den enda anledning att folk röstade på alliansen var att de ville bli av med Persson". Minst sagt korkat gjort.

Debatten stod still. Misstron till regeringen låg på något sätt i luften. Jag hade själv en dålig bild av regeringen, trots att jag visste att den bilden egentigen bara målats av media och inte stämde. Politikerföraktet växte och växte, vilket kan ha varit en starkt bidragande anledning till att sverigedemokraterna ökade så mycket.

Men så plötsligt, en vecka i höstas 2008, möttes Reinfeldt och Sahlin öga mot öga i en rad debatter. I debatt efter debatt gjorde Sahlin bort sig. Dels för att hon gjorde ett osäkert och till och med osympatiskt intryck. Dels för att hon inte hade något att komma med. Och vips, så blomstrade siffrorna för alliansregeringen, eller "högeralliansen" som Ohly kallar den.

Och som man kunde anat är det inte det statistikmänniskorna nämner när de analyserar regeringens uppgång. Nej, istället pratas det om "regeringens hantering av finanskrisen".

Men helt ärligt: jag tror inte att Medelsvensson är särskilt insatt i exakt vad som händer på finansdepartementet. Nej, i så fall är det media som förmedlat bilden av regeringen som pålitlig och kunnig. Eller Anders Borgs förvånansvärt skickliga retorik.

Och inför valet 2010 kommer Mona tvingas berätta om sina idéer tillräckligt många gånger för att alliansen ska vinna valet även nästa mandatperiod.