Inlägg 600: Om Gaza och agerande på dagisnivå

Först och främst: Det här är inlägg nummer 600! Känns otroligt bra att ha skrivit så här mycket på knappt två år.

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg åt mellanösternkonflikten, och oroligheterna i Gaza. Det kan verka fegt att inte ställa sig på någon sida, som jag, men jag står i alla fall på en sida: fredens sida. Det är värre med alla presidenter och ministrar ute i världen som inte gör något. Där kan man verkligen tala om feghet.

Att vi i Sverige har fått vanan att ständigt stå på en sida i krig är pinsamt. Vem kan stå upp och säga att man håller på en sida, när man vet att båda två är lika "dumma". Visst, ordvalet "dumma" kanske kan låta barnsligt, men egentligen är det hela ganska barnsligt: vi skulle kunna tänka oss att Mellanösterns alla politiker är dagisbarn som hamnat osams. Det är klart att vi inte kan heja på någon av de som slåss, så länge vi inte betraktar krig som ett nöje, likt ungar ser slagsmål. Och det hoppas jag verkligen inte vi gör, för det skulle göra det hela ännu mer pinsamt.

Nu vet jag att vi är många som hoppas på fred, men med tanke på alla jag hör säga, öppet, vilka som de tycker handlar rätt eller fel i konflikten, så kan jag inte låta bli att säga: wake up! Båda är dumma, och det mest rimliga vore att bua ut alla som slåss.