01 februari 2009

Varför dra gränser? Det är frihet vi pratar om!

Det där med yttrandefrihet är intressant. Det kan låta självklart, men i en del fall finns det en del som tycker man ska bryta principen. Ett exempel är när det handlar om religion, som att rita förbjudna bilder. Ett annat bra exempel är ståuppkomik; somliga verkar tycka att det finns en gräns för vad komiker får säga i tv.

Magnus Betnér är en lysnade politiker. Det är inte det att han är aktiv i ett parti, men han framför sina åsikter på ett genialiskt sett: satir. Humor. En gång, för något år sen, pratade han om just yttrandefriheten. Han skämtade om hur personer ringt honom. Skällt ut honom för att han säger något som enligt politisk korrekthet definieras som "vulgärt".

Precis som Hanna Wagenius skrev på sin blogg i december: "Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram". Precis så är det. För det första kan vi inte sätta en gräns för vad man får säga. För det andra har vi ingen anledning att göra det. För om man bara låter en typ av åsikter återkomma gång på gång, föds inget nytänk. Frihet och nya perspektiv hänger ju ihop.

Jag älskar ståupp-humor. Och det beror no framförallt på att det kommer fram så udda och spontana skämt där. Yttrandefrihet skapar nytänk. Och det behöver vi, särksilt i det alltid lika politiskt korrekta Sverige...

Imorgon drar kanal 5 igång RAW comedy club. Två kontroversiella kända komiker kommer göra sina röster hörda. Förhoppningsvis skiter dem i politisk korrekthet. Som det borde vara.

Inga kommentarer: