12 februari 2009

Det där med fildelning

Jag skrev ju en del i mitt förra inlägg, så ni som läst det kanske tycker jag verkar lite galen som skriver ett nytt inlägg om samma sak. Men det hör till saken att jag precis varit på en fantastiskt bra paneldiskussion på FORES om fildelning.

Jag ska fatta mig kort. Det var inte bara diskussionen, upplägget och talarna som var bra: det var bra argument och jag tog med mig en hel del av dem. Ska sova på det här över natten, men några bra saker som kom fram var dels att ungdomar inte tänker på fildelning som något som man är tacksam öfr; det bara finns där (som radio). Dessutom blir jag bara mer och mer övertygad: musikindustrin kommer inte dö ut bara för att musik publiceras i nya former och följer utveckingen. Likt alla andra fantastiska drivmedel som utvecklingen gett oss har, och kommer, internet ge oss.

Det är lustigt, det där med utveckling. Vi har gjort framsteg i alla år, men just nu verkar det som om många tycker att vi ska sätta stopp här. Visst, vi ska inte fortsätta släppa ut lika mycket koldioxid, men det handlar inte bara om det. Skyskrapor är ett annat exempel. Människor börjar bli rädda för utveckling, helt enkelt!

Och lite tror jag att det är det som fildelningsskeptikernas tankemönster bygger på. Rädsla. Blandat med moral, oerfarenhet (med tanke på att det mest är gamla som är mot piratkopiering) och en nypa brist... på vad? Ja, en slags brist på sunt förnufft, helt enkelt.

Kände mig verkligen som den mest okunniga ikväll, by the way. En härlig blandning av riksdagsledamöter, forskare, ekonomer, författare och entreprenörer - jag kanske inte är rätt person att yttra sig om kvällen...

10 februari 2009

Moral och Teknik - fidelningsfrågans två sidor

Frågan om fildelning växer sig allt större. På de ena sidan står moralmänniskorna, som känner medlidande för för musikindustrin, eller helt enkelt räknar teknikens fördelar som ett brott, samt uppehovsrättshavarna som är rädda att förlora sina jobb. På den andra sidan står folket som laddar ner och vill använda sig av ny teknik vare sig musikindustrin gynnas eller inte.

Kort sagt: Moral möter teknik. Jag föraktar inte moralen hos människor, men jag har en förklaring till varför et är som det är och varför jag inte har samma uppfattning i frågan.

Till en början skrämdes vi nog alla av tanken på att ladda ner olaglig media. Men idag har de flesta hunnit inse att en lag endast är definierad av staten själv, och att det enda läskiga med att bryta mot lagar är att bryta mot den inre, mänskliga moralen. Är en lag meningslös kan du bryta mot den utan (överdrivet) dåligt samvete. Och det är därför moralmänniskorna har så svårt att byta sida; de blandar ihop moralen med lagar.

Själv har jag tidigare varit emot den "olagliga" fildelningen, men sen ungefär ett år tillbaka har jag bytt sida. Att musikindustrin lider är tråkigt, men hela tanken med en industri är skapad av människan. Det är inte tekniken; för den ligger i naturen. Människan skapade lagarna, inte musiken. Vi måste använda oss utav metoder som gynnar tekniken; så har vi alltid gjort. I det ultimata samhället överlever uppehovsrättsinnehavarna trots att fildelarna får sina låtar.

The Pirate Bay är ett exempel på företagande som det borde gå till. Två människor får en kanonidé, och skapar något som andra människor har nytta utav. Idag är The Pirate Bay ställt inför rätta. Och min följdfråga är: Varför? Varför har vi människor skapat ett system där det inte lönar sig att komma på en idé som vanligt folk kan ha glädje av? Där det är ett brott att komma på och sprida idéer?

För visst är det väl ändå folket, individerna, som vi ska prioritera, och inte de företag som gynnas av dagens uppehovsrätt? I mitt drömsamhälle styrs företagen av människornas behov; efterfrågan borde få styra istället för... ja, dagens system, hur tanken bakom det nu är.

Musikindustrin har inte försvunnit än. Visst, skivaffärer stänger ner. Men artisterna har ju inte blivit fattigare eller fått det sämre? Och det beror på att de fortfarande är populära. Det finns folk som köper skivor, filmer och spel. Det finns folk som går på konserter. Det finns folk som lyssnar på radio. Det finns en framtid för uppehovsrättsinnehavarna. Och det finns en framtid för fildelarna; även om man så skulle fortsätta förbjuda fildelning skulle folk ändå fortsätta att ladda ner.

Nu är en stor bojkott mot fildelning igång, och självklart deltar jag i denna. Själv är jag stolt illegal nedladdare - och det kommer jag fortsätta vara!

För övrigt anser jag att piratpartiet har ett oförskämt stort stöd bland ungdomar, med tanke på att de bara tycker några få saker. Undrar just vad som skulle hända med välfärden och utrikespolitiken om piratpartiet höll i tyglarna!

07 februari 2009

Centern har visst en själ

Ett hett dilemma just nu är hurivida centern har en själ eller inte; hurivida vi har något att kämpa för och hur trovärdiga vi egentligen är. Först ignorerade jag det; jag trodde det sa sig självt att ett parti som har en tydlig ideologi för miljö och företagsamhet inte kan sakna själ. Den skarpa, gröna partifärgen säger: "vi vet vad vi vill"

Det mest patetiska av allt är att det är att centern vill kompromissa med sina allierade om kärnkraft som utlöst debatten. Vi är fortfarande inte för kärnkraft, och trots att jag definierar mig kärnkraftsskeptiker så känner jag, av hela mitt hjärta, att Maud handlat rätt. Är man i en allians måste man kunna kompromissa. Före valet sa alliansens skeptiker: "Det här kommer aldrig hålla; centern kommer inte kunna kompromissa i kärnkraftsfrågan". Och idag klagar de på oss.

Centern är ett enat parti i många frågor, till exempel vad gäller federalism, frihandel och mångfald. Och ska man kritisera centern för att man kompromissar om kärnkraften kan man hitta minst lika stora svagheter i de andra partierna. Löjligast av allt är att det är just oppositionen som börjat hacka på centerns trovärdighet, snarare än de egna väljarna.

04 februari 2009

Fel fokus (som vanligt)

Att den socialistiska glöden slocknat inom sossarna är ingen nyhet. Glöden har slocknat, och kvar finns bara grå aska. I och för sig befinner de sig, för en gångs skull, i opposition, men inte ens nu tycks de vilja förändra sig. Och jag kan förstå dem; är man Sveriges största riksdagsparti så kanske man ska gå den populistiska vägen, och följa vad medelsvensson, den svenska majoriteten säger.

Grundtanken har strukturerats om. "Ta från de rika, ge till de fattiga" har blivit "Ta från de rika, ge till farbror staten". För staten och folket är inte samma sak. Och staten och de fattiga är definitivt inte samma sak. Sossarna har ju bland annat föreslagit att man ska höja arbetsgivaravgiften ytterligare, så att arbetslösheten ska öka ännu mer. Och skatten blir bara högre och högre.

I debatterna pratar sossarna fortfarande om att alliansen driver en politik för de rika. Men de säger ingenting om att de själva inte bara vill försämra läget för de rika, utan också för de fattiga.

Här och här finns ytterligare exempel på vad jag beskrivit ovan. LO, sossarnas eviga hjälpverktyg som livnär sig på stackars arbetare, skriver nämligen på DN Debatt idag.

"Direktörer tjänar nu över femtio gånger mer än arbetarna", skriver LO. Usch, är kanske den första tanken som kommer upp i huvudet. Stackars arbetare Men så läser man lite till. "Den ekonomiska krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar ytterligare". Jaha? Så problemet är alltså inte arbetarens lön, utan klyftorna!

Efteråt följer mening efter mening fullproppade med ett resonnemang som bevisar en sak: vad LO vill är att direktörerna ska få högre skatt. Inte att arbetarna ska få mindre.

Det här är det värsta med socialdemokraterna; de är inte ute efter att förbättra de fattigas läge, utan att försämra de rikas.

Handen på hjärtat skiter jag lika mycket som Bloggen Bent i hur mycket en direktör tjänar - det är inte där problemet ligger. Nej, istället ska vi sänka skatt åt de som tjänar för lite, och ge jobb åt de som inte tjänar något alls. Det kallar jag rättvisa.

02 februari 2009

Vart är kd på väg?

En viktig men samtidigt överskattad fråga är kärnkraften. Jag har inte följt den senaste tidens förvirrande röra av förslag från diverse partier, men det jag har förstått är att kristdemokraterna verkar vilja driva en miljövänligare är beredda att stänga ner några känrkaftsreaktorer (SvD skriver om det idag). Kärnkraften och dess konsekvenser kan man säga mycket om, men det är inte det jag skriver om nu. För en partipolitisk nörd som jag är det mest intressanta är vad konekvenserna blir av att partierna flyttar på sig. Det kan innebära väldigt mycket mer än somliga tror.

Den nuvarande kd-ledningen verkar vara ovanligt rationell, men samtidigt inte särskilt taktisk. Funderar de ens på vilka väljargrupper de är ute efter, när de pratar om miljö och jämställdhet som om det vore deras viktigaste frågor? Deras ursprungliga väljare är de konservativa svenskarna; en liten men samtidigt existerande grupp. De som tycker kärnfamilj går före kärnkraftsförbud.

Så, varför drar sig kd in mot mitten? Visst, deras väljare är få. Men de är ett konservativt parti, och då ska de jaga konservativa väljare. Det är trångt i mitten just nu. Alla partier slåss om majoriteten, de som tycker att kärnfamiljens era är över och att man nu ska koncentrera sig på att rädda miljön och skapa ett jämställt samhälle. Och i den mittpunkten har de konservativa ingenting att göra.

Det finns två anledningar av kd att inte söka mittenväljare. För det första: Svenskarna saknar förtroende för kd i miljö- och jämställdhetsfrågor. För det andra: De förlorar sina konservativa kärnväljare.

Det kristdemokraterna vi sett de senaste åren är ett kd som minskar. Som tappar förtroendet av sina ursprungliga, mest lojala väljare. De konservativa. Kd flummar runt i mitten utan någon vettig anledning. Kanske hoppas man på att locka nya väljargrupper. Och vi har jusett hur det har gått: det enda de gör är att tappa sina gamla väljare.

Många sifomätningar visar att de helt kommer åka ut ur riksdagen, och efterträdas av sverigedemokraterna, som ju verkligen är trovärdiga i de moralkonservativa frågorna.

Personligen saknar jag någon större respekt för kd. Men utan dem kommer alliansen antagligen att spricka. Så länge inte de resterande allianspartierna börjar ett samarbete med sd, vilket jag verkligen inte hoppas på. För det kan jag säga, helt ärligt, att om centerpartiet skulle ingå i en allians med sd, skulle jag skynda mig att lämna centern, troligtvis tillsammans med tusentals andra.

Kristdemokraterna har ju en mindre budget inför valet 2010 än sverigedemokraterna. Det enda de kan göra, om de vill sitta kvar i riksdagen det vill säga, är att ta upp kampen för sina kärnväljare. Som de alltid gjort.

01 februari 2009

Varför dra gränser? Det är frihet vi pratar om!

Det där med yttrandefrihet är intressant. Det kan låta självklart, men i en del fall finns det en del som tycker man ska bryta principen. Ett exempel är när det handlar om religion, som att rita förbjudna bilder. Ett annat bra exempel är ståuppkomik; somliga verkar tycka att det finns en gräns för vad komiker får säga i tv.

Magnus Betnér är en lysnade politiker. Det är inte det att han är aktiv i ett parti, men han framför sina åsikter på ett genialiskt sett: satir. Humor. En gång, för något år sen, pratade han om just yttrandefriheten. Han skämtade om hur personer ringt honom. Skällt ut honom för att han säger något som enligt politisk korrekthet definieras som "vulgärt".

Precis som Hanna Wagenius skrev på sin blogg i december: "Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram". Precis så är det. För det första kan vi inte sätta en gräns för vad man får säga. För det andra har vi ingen anledning att göra det. För om man bara låter en typ av åsikter återkomma gång på gång, föds inget nytänk. Frihet och nya perspektiv hänger ju ihop.

Jag älskar ståupp-humor. Och det beror no framförallt på att det kommer fram så udda och spontana skämt där. Yttrandefrihet skapar nytänk. Och det behöver vi, särksilt i det alltid lika politiskt korrekta Sverige...

Imorgon drar kanal 5 igång RAW comedy club. Två kontroversiella kända komiker kommer göra sina röster hörda. Förhoppningsvis skiter dem i politisk korrekthet. Som det borde vara.